beautifuls

Idag, efter jag blivit väckt av en magsjuk dotters raketspya, i och över halva sängen och alla som låg i den.

Då skulle jag tvätta.

Om man är uppe sisådär 7, en söndag, kan man ju ändå göra något vettigt, så jag bokar en tvättid och tar en kaffe.

Jag kör en laddning - vi har två maskiner, har en andra laddning i maskinen och den tredje liggandes i IKEA-kassar, prydligt sorterade på golvet, framför maskinen.

På väg ut för att köpa frukost går jag förbi tvättstugan, för att se om någon av maskinerna är klara.

Håll i er nu.

Någon har plockat ut min tvätt, lagt den i en tvättvagn, för att sen lägga in sin egen tvätt.

Jag trodde bara sådant hände i en annan värld, typ tio minuter bort, i Tensta, ni vet där påskkärringarna kokar potatis i tvättmaskinerna. Inte här!

Jag tiltar totalt!

Bruce Banner-Stylee!

Blir HEEEELT galen!

Mental!

Tokig!

Vansinnig!

Besatt!

Svinarg helt enkelt.

Jagba: Shiiiit! Om jag haft min laptop här nu, då hade ni fått se!

Jag hade skrivit en lapp!

Eller ett brev!

Med en inte-så-värst-trevlig-ton!

Men, tyvärr, så har jag inte min konflikttörstande vän från Fujitsu-Siemens med mig i tvättstugan, så det får räcka med att jag stänger av maskinen och plockar ur deras tvätt.

UTAN ATT MASKINEN VAR KLAR!

HA!

Snabbt som blixten slänger jag in min tvätt, som fortfarande låg prydligt sorterad i IKEA-kassar.

Dom där blå, ni vet.

Kikar försiktigt ut i korridoren utanför tvättstugan, innan jag springer upp för trappan och låser.

DÄR FICK NI!

Nästa gång jag går ner är alla spår efter tvätttidstjuven spårlöst fösvunna.

Jag säger bara: passa er!

Nästa gång är jag inte lika överseende.

Nu behöver jag bara röka lite opium, för att komma ner i vanlig vilopuls igen.


MVH.
Vigilante