En höstkväll, tvåtusenfyra.
Katastrofsäsongen ute i Mordor, tvåtusenfyra, rundades av på absolut bästa tänkbara sätt.
En kväll, som hade det mesta, och som senare övergick till både natt och morgon innan det ens var på tal om att dra sig tillbaka.
Bästa gänget, oslagbara.
Väljer att inte publicera mycket mer än så, jag kommer ändå aldrig att kunna göra rättvisa åt de minnen som lever kvar än idag.
Låten nedan kommer jag alltid förknippa med denna samling, detta gäng, denna magiska afton.
För övrigt, även den, given på blandskivorna.
Dans på bord och stolar, bara glada miner trots alla tidigare motgångar, som en stor, svettig, galen familj.
"Han är lugn, han har ju röda skor."
En kväll, som hade det mesta, och som senare övergick till både natt och morgon innan det ens var på tal om att dra sig tillbaka.
Bästa gänget, oslagbara.
Väljer att inte publicera mycket mer än så, jag kommer ändå aldrig att kunna göra rättvisa åt de minnen som lever kvar än idag.
Låten nedan kommer jag alltid förknippa med denna samling, detta gäng, denna magiska afton.
För övrigt, även den, given på blandskivorna.
Dans på bord och stolar, bara glada miner trots alla tidigare motgångar, som en stor, svettig, galen familj.
"Han är lugn, han har ju röda skor."
Kommentarer
Trackback
