beautifuls

För att tydliggöra: med "Gud" åsyftas snubben där uppe, han som får antas ha lite att säga till om - inte Stefan Bergtoft, som man kan missledas att tro med en sådan rubrik.



Svårt att veta hur man ska förhålla sig i sådant här brev, men det är väl som att skriva till jultomten när man var liten - man vet att gubbfan aldrig kommer svara, eller ens läsa ditt brev - men man har i alla fall försökt.

Nåväl..

---

TJA!

Jag har, så länge jag kan minnas, aldrig tvivlat på att du är en myt.

Ett skrämselverktyg att hålla de mindre vetande massorna i schack.

En enkel utväg att lasta över sina egna tillkortakommanden på, för svaga människor som inte kan eller vill ta eget ansvar.

Dessutom faller du på eget grepp i den eviga, retoriska, frågan - om Gud är god, varför tillåter han då så mycket ondska i världen?



Vi kan nöja oss med att konstatera att OM du nu finns, så är du knappast på min sida.

Eller, än mindre, jag på din.



Men!

Då går du och gör såhär.

Du planterar ett uns av tvivel.

Inte mycket, men väl tillräckligt.

Jag tvivlar på min fasta övertygelse.

Efter gårdagen.



Är det ett tecken, en enkel fingervisning av din fullkomliga, gränsöverstigande, allomfattande makt?

Var det hela ett litet mirakel, för litet för att egentligen uppmärksammas i den vardagliga lunken - men för stort för att kunna tillåtas passera ouppmärksammat?



Ok.

Jag ska ge dig det.

Du har fått mig att tvivla.

Men att använda Daniel Sjölund som någon sorts Messias, är det inte lite väl?



Ska dock villigt erkänna att det var en snygg manöver att, samtidigt, låta Stefan Ishizaki agera ljusets budbärare, denna glädjens och hoppets söndag, den tioende augusti. Anno Domini - tvåtusenåtta.



P.S.
Om du verkligen vill ha över mig på din sida, antecka den tjugofjärde september i kalendern.

Efter det kan vi snacka.
D.S.

/Stefan