beautifuls

Spontant slog det mig att när jag läser något, oftast en bok eller en blogg, så lägger jag allt oftare mer vikt på HUR något är skrivet, snarare än innehållet.

Löjligt, jag vet.

Om en text, i mina ögon, är välskriven, kan det lyfta en i annars undermålig historia.

Och åt andra hållet - Ett viktigt budskap faller totalt om det är hafsigt, ogenmtänkt ihopsatt, utan röd tråd eller rytm.


Erlend Loes - Naiv. Super.



Skolexemplet på innehåll OCH stil. Kan jag kalla det så?

Ett berättarsätt som snarast påminner om ett barns, men som ändå lyckas fånga både känslor och budskap.

Att förmedla stämningar och känslor och lyckas få fram dem dessutom, med ett fåordigt och avskalat språk är tveklöst en svår uppgift.

Bland det svåraste man kan ge sig på, vem som helst kan ordbajsa. Inte många bemästrar det här.

Fantastiskt.

Skulle vara kul att behärska norska, för att uppleva böckerna helt som de var tänkta.

Tyvärr gillar Loe att experimentera lite väl mycket med olika stilar, och de andra böckerna spelar i en lite lägre division.

Därmed inte sagt att de inte är bra, Expedition L, främst, är riktigt bra. Underhållande.



Här finns de flesta av Loes böcker, till bra priser, på Bokus.




En annan författare jag kommit att uppskatta, främst för sitt språkbruk och ofta underhållande stil. (dessvärre är det ofta en väldigt illasmakande moralkaka i slutet av böckerna.

John O'farrell.

Här finns en lysande presentation av honom.

Så, då slapp jag göra det själv.



Såg att även Tony Parsons nämndes där, uppskattar hans musikjournalistiska alster långt mer än romanerna.


I huvudet på Tony Parsons.



Köp den här.

Fungerar utmärkt på svenska.