Norrland.
En gång per år, typ, behöver jag återvända till mina lappska rötter, typ.
Norrland är skiten.
Tystnad.
Knappt några människor, och de man väl springer på är knappast av sorten som pratar ihjäl sig.
Som det ska vara.
Har du inget vettigt att säga - håll käften.
Lutar lite åt att vi, mest jag kan man misstänka, smäller upp en egen stuga på den lilla ön Åsas mormor förfogar över.
Sen fixar vi mobilt bredband och ett jobb jag kan sköta från stugan, så kan ni komma och hälsa på mig ibland.
Max två åt gången.
Spegelblankt vatten, som dessutom är fyllt av Öring, Harr och Sik. Ett fiskespö. Tystnad. Harmoni.
Grannen rätt över vattnet gjorde dock sitt yttersta för att störa friden.
Högljutt inskränkt-norrlandsgrabbigt-bekräfta-alla-fördomar-jag-redan-hade-partajande i dagarna tre.
Fullt med snubbar i svårdefinerad ålder - antagligen alla från byn mellan 15 och 40, bastu, jet-ski, en inhyrd monsterbåt samt musiken.
MUSIKEN
Först, när det spelades Ace of Base, trodde jag att någon drev med mig, att Lennart Svahn skulle hoppa fram bakom någon buske.
Jag hade så gärna önskat att det vore så.
En flyktig sekund närdes ett hopp om att någon lustiggjorde sig, och spelade sådan musik "på skoj".
Aqua tog död på det hoppet, för att sedan bli omsprungen av ingen mindre än Doktorn Himself.
Människor som spelar Dr. Alban - 2008 - har tvivelsutan förlorat sin rätt att befolka den här planeten.
Högt som fan skulle det spelas också.
Varje gång de var ute med monsterbåten närdes hoppet om att tredagarsfyllan skulle ta ut sin rätt, någon skulle missa ett grund och minst tre dödsrunor skulle publiceras i lokaltidningen följande vecka.
Men icke.
Detta pågick till sisådär 05.30.
Den efterföljande tystnaden uppskattades desto mer efter detta, tänker optimisten, men jag hade nog klarat mig utan.
Norrland är skiten.
Tystnad.
Knappt några människor, och de man väl springer på är knappast av sorten som pratar ihjäl sig.
Som det ska vara.
Har du inget vettigt att säga - håll käften.
Lutar lite åt att vi, mest jag kan man misstänka, smäller upp en egen stuga på den lilla ön Åsas mormor förfogar över.
Sen fixar vi mobilt bredband och ett jobb jag kan sköta från stugan, så kan ni komma och hälsa på mig ibland.
Max två åt gången.
Spegelblankt vatten, som dessutom är fyllt av Öring, Harr och Sik. Ett fiskespö. Tystnad. Harmoni.
Grannen rätt över vattnet gjorde dock sitt yttersta för att störa friden.
Högljutt inskränkt-norrlandsgrabbigt-bekräfta-alla-fördomar-jag-redan-hade-partajande i dagarna tre.
Fullt med snubbar i svårdefinerad ålder - antagligen alla från byn mellan 15 och 40, bastu, jet-ski, en inhyrd monsterbåt samt musiken.
MUSIKEN
Först, när det spelades Ace of Base, trodde jag att någon drev med mig, att Lennart Svahn skulle hoppa fram bakom någon buske.
Jag hade så gärna önskat att det vore så.
En flyktig sekund närdes ett hopp om att någon lustiggjorde sig, och spelade sådan musik "på skoj".
Aqua tog död på det hoppet, för att sedan bli omsprungen av ingen mindre än Doktorn Himself.
Människor som spelar Dr. Alban - 2008 - har tvivelsutan förlorat sin rätt att befolka den här planeten.
Högt som fan skulle det spelas också.
Varje gång de var ute med monsterbåten närdes hoppet om att tredagarsfyllan skulle ta ut sin rätt, någon skulle missa ett grund och minst tre dödsrunor skulle publiceras i lokaltidningen följande vecka.
Men icke.
Detta pågick till sisådär 05.30.
Den efterföljande tystnaden uppskattades desto mer efter detta, tänker optimisten, men jag hade nog klarat mig utan.
Kommentarer
Postat av: Linus
Tur att det inte var Bombay i alla fall.
Trackback
