beautifuls

Från och med nästa torsdag, kommer jag resten av våren spendera två timmar i veckan spelandes innebandy.

Hellre än bra.

Är antagligen min sista chans att lyckas dra på mig en komplicerad idrottsskada, att visa upp för barnbarnen.


Siktar på att ha sabbat, minst, ett knä innan sommaren.

Finns dessvärre ingen bastu att tillgå i faciliteterna.

Annars hade det kunnat bli min inkörsport till ett liv i grabbighet - "Rå men hjärtlig" stämning i omklädningsrummet, dela på en platta kung och snacka om pattar, bilar och kärringar - för att sedan ta på mina lite för små levis och återvända hem till "chefen" och verkligheten.

Så nära!