beautifuls

Har ett flyt jag sällan känt av tidigare, livets små pusselbitar passar ihop på ett sätt jag knappt kunna föreställa i de vildare av fantasier.

I sammanhanget är mina imaginära problem små, det ska sägas.

Försvinnande, försumbara, närmast löjliga.

Särskilt en dag som denna.

Men likförbannat, små gnagande påminnelser, de ligger där och stör som en liten sten i skon - tillräckligt stor för att kännas och irritera, men ändå för liten för att göra något åt.



Alla är inte vad de utger sig för att vara, långt därifrån.

Charader.



Mike Altman säger det bra, i en av tidernas bästa texter.

The game of life is hard to play
I'm gonna lose it anyway

The losing card I'll someday lay
so this is all I have to say.

Jag vet inte vad det är, men han är där och nosar.



En timmes ventilering i form av axel/rygg-späkning imorgon, kommer göra gott.

Särskilt då det är ett eftermiddagspass - vilket innebär att det inte spelas Lugna Favoriter i högtalarna.

Hedlund och Myron leder morgontimmarnas sändningar på nämnda station, på ett ytterst plågsamt sätt gör de ett program, vars målgrupp lär hittas i trakterna mellan utvecklingsstörda och värmlänningar.

Kräkreflexen kittlas, oavbrutet.

Jag måste fixa nya lurar till ipoden.