beautifuls

Hela grejen med att spela innebandy, eller någon annan lagsport, för den delen, är till viss del att få upp flåset, bränna lite fett och hela det paketet.

För vissa spelar det in att få göra något i grupp, att känna sig del av en gemenskap, något större och viktigare än en själv.

Men syftet är mycket mindre komplicerat än så.

Att få göra mål.

De som säger att de får samma tillfredsställelse av att spela fram, trycka dit en tackling eller en väl genomförd brytning, ljuger.

Oavsett om motståndet består av jumpalärare, vakmästare och fritidsledare, på småmål, i en skolgymnastikhall vid Thorildsplan.

Det är den ultimata kicken, att med en enkel handledsvrickning få 90 kilo vaktisback att vända sig åt helt fel håll, och sedan placera en boll retsamt löst i mål.

Då är man i grannskapet runt nirvana och hälsar på, om än så bara för en microsekund.




Mark "Rent-boy" Renton: [narrating] Take the best orgasm you've ever had... multiply it by a thousand, and you're still nowhere near it.
Allison: It beats any meat injection. That beats any fucking cock in the world.

Trainspotting cirklar inte runt heroin, det är innebandy de pratar om.