beautifuls

Du läser antagligen inte här.

Men jag behöver vräka ur mig lite osmakligheter, som kanske hittar hem, mest för min egens sinnesfrid.

Sen tänkte jag släppa och gå vidare, du är inte värd min tid eller energi. - Särskilt inte nu, jag ska ju ta körkort liksom.

Du är inte värd ett jävla skit, egentligen.

Möjligen en smärtsam, utdragen sjukdom, som jag är övertygad om att du jobbat ihop till vid det här laget.


Menmen, here goes:

Jag släppte allt, för att vara vid din sida när du hade din jobbigaste period i livet, du hade antagligen inte ens varit kvar i jordelivet efter den serie av händelser som utspelades den sommaren, om det inte vore för just det.

Allt detta för att jag skulle kunna bli ett skolexempel i hur man blir pissad i ansiktet.

Du besitter den ruttnaste av själar.

Om du någonsin går igenom en liknanade fas igen, så har jag otroligt svårt att se hur någon, som sett ditt rätta jag, om ens lucifer i egen hög person, kommer vilja vara vid din sida.

Nästa gång ditt liv känns meningslöst och tomt, för det är ju precis vad det är, och du önskar avsluta det i förtid, på egen hand - önskar jag dig all lycka och välgång!

Tredje gången gillt, liksom.

Död, begraven och saknad av ingen.



Så, känns redan lite bättre.