beautifuls

Den ena är en spelat världsvan svenne som inbillar sig att han är macho-Allan, i förhoppning att det kan bli en häääftig bild att visa grabbarna. (men som i själva verket fokuserar mer på mjuka värden, och är, vid tillfället, ganska liten och rädd).

Den andra är ett stort, nerdrogat, fullkomligt livsfarligt muskelpaket till djungelkatt.

Who's who?

Trodde nog aldrig den dagen skulle komma.

Dagen då jag citerar Mauro Scocco.

Men,  här får ni.


jag är glad att det är över så lämna mig ifred
du är det sista jag behöver och jag orkar inte mer


Så.

Ville se min fiskpåse, när vi delade buss.

Nu kallar hon mig för glad turist.



Anar en viss bitter underton, inte mitt fel att jag vet hur man halar tonfisk i sömnen.


Kolla själva.

Imorgon är det faktiskt dags igen, upp före fan och iväg till gymet.

Senaste dagarnas uppvärmning har bestått av att inte dricka fem chang om dagen.

En uppgift som sannerligen kräver sin man.



Saknar dig redan, min vän.

Notera vårtgård i nederkant.

För den lite mer vågade kontorslandskapssurfaren.

Sprang på en skön snubbe på stranden, beväpnad med jeansväst, piggt ölsinne och ett stycke bambuspett, gick han loss på den österlandskåta svennechartermachosnubbe-delen av oss som befolkade stranden.

Mig själv, givetvis, inkluderad.

Efter tips från de mer rutinerade strandrävarna, skulle man försöka få tag på honom så tidigt som möjligt under dagen, då han fortfarande var skapligt stadig på handen.

Inget att fundera över.



Provisoriskt skrivbord, där den spontana skissen fördes över till lämpligt material.





Krabis renaste fingrar knyter fast den niohövdade nålen på bambuspettet.





Skiss, fot, nål - kör.





Rörde inte en min!





Frigolitlådan som inledningsvis användes som fotstöd, tjänstgjorde dessutom som något betydligt viktigare - ölkyl.

Jag Chang, han Singha, fyra var fick jag det till. Före lunch.





Till största delen färdig, österländsk ansiktsmask, jävligt arg, på världens, vid tillfället, antagligen halaste vänsterfot.





Jag inser nu i efterhand, att detta är vägen att gå, bambu är skiten.


Eller som vi säger i branschen, Pain is temporary - Hepatit C is forever..


Nästa gång kör vi en helarm, minst.

Det har du inte skrivit!

Första spontana reaktionen, idag, första dagen åter på jobbet.


Men jodå.


Ni vet det, jag vet det, den risiga bilden vet det.

Så ska en julklapp se ut.

Jag vet inte det är sant som det sägs - att Sverige har bland världens högsta självmordfrekvenser - men jag hyser inte det minsta tvivel att så är fallet, en dag som denna.

Ganska kallt.