beautifuls

Trodde nog aldrig den dagen skulle komma.

Dagen då jag citerar Mauro Scocco.

Men,  här får ni.


jag är glad att det är över så lämna mig ifred
du är det sista jag behöver och jag orkar inte mer


Så.

Ville se min fiskpåse, när vi delade buss.

Nu kallar hon mig för glad turist.



Anar en viss bitter underton, inte mitt fel att jag vet hur man halar tonfisk i sömnen.


Kolla själva.

Imorgon är det faktiskt dags igen, upp före fan och iväg till gymet.

Senaste dagarnas uppvärmning har bestått av att inte dricka fem chang om dagen.

En uppgift som sannerligen kräver sin man.



Saknar dig redan, min vän.

Notera vårtgård i nederkant.

För den lite mer vågade kontorslandskapssurfaren.

Sprang på en skön snubbe på stranden, beväpnad med jeansväst, piggt ölsinne och ett stycke bambuspett, gick han loss på den österlandskåta svennechartermachosnubbe-delen av oss som befolkade stranden.

Mig själv, givetvis, inkluderad.

Efter tips från de mer rutinerade strandrävarna, skulle man försöka få tag på honom så tidigt som möjligt under dagen, då han fortfarande var skapligt stadig på handen.

Inget att fundera över.



Provisoriskt skrivbord, där den spontana skissen fördes över till lämpligt material.





Krabis renaste fingrar knyter fast den niohövdade nålen på bambuspettet.





Skiss, fot, nål - kör.





Rörde inte en min!





Frigolitlådan som inledningsvis användes som fotstöd, tjänstgjorde dessutom som något betydligt viktigare - ölkyl.

Jag Chang, han Singha, fyra var fick jag det till. Före lunch.





Till största delen färdig, österländsk ansiktsmask, jävligt arg, på världens, vid tillfället, antagligen halaste vänsterfot.





Jag inser nu i efterhand, att detta är vägen att gå, bambu är skiten.


Eller som vi säger i branschen, Pain is temporary - Hepatit C is forever..


Nästa gång kör vi en helarm, minst.

Det har du inte skrivit!

Första spontana reaktionen, idag, första dagen åter på jobbet.


Men jodå.


Ni vet det, jag vet det, den risiga bilden vet det.

Så ska en julklapp se ut.

Jag vet inte det är sant som det sägs - att Sverige har bland världens högsta självmordfrekvenser - men jag hyser inte det minsta tvivel att så är fallet, en dag som denna.

Ganska kallt.

Nästan färdigpackad, reselektyren är utvald och framlagd.

Tatueringsskisserna är utvalda och utskrivna.

Nu saknas bara den "Lätta kryss" med en kvinnlig tomte, iförd en ganska utmanande klädsel, som jag såg tidigare idag nere på ICA.


Spellistan till ipoden skulle dock behöva ett par veckor, för att putsas till perfektion.

Imorgon släpper de ett stycke julskiva.

Jag vet inte vad jag tycker om själva idén med en julskiva.

Hursomhelst, nu ska det provlyssnas i lugn och ro, i sängen.

Förväntningarna är löjliga.

Stör ej.

Julmiddag avslutar året på svensk mark.

Ett par specialinbjudna gäster.

Den ena har precis gjort slut med sin karikatyr av människa till snubbe.

Den andra är ganska tunnhårig, men rik.

Sällskapsspel, glögg och julöl.

Lagom.

Mr Hebelito har styrt upp årets show-off, sportas med fördel på stranden.



Ni andra kan sitta hemma och vara så jävla avundsjuka.

Ni kan börja nu.

(Saga ska också få en, att flasha för kidsen på dagis)

Jakten på det perfekta typsnittet är härmed avslutad.

Återkom om en dryg månad för resultat.

Stilstudie i wii-boxning.

Systerson får nästan ordentligt med smörj.

Snudd på chanslös var han, stackarn.

Men ganska glad ändå.



Det är jag till höger i bild.

Rätt ska vara rätt.

Kompletterar med skönheten personifierad.

Fotad med mobilkamera, på en dagisgård på söder, efter gissningsvis ett tjugotal ljusa spanska lager, via en mässingsknopp upphittad bara minuter tidigare, i en buske.

Varsågoda.

När man letar igenom mina drygt 10 000 bilder, som ligger sparade på den externa hårddisken, hittar man ibland riktiga skatter.

Kulturarv, som måste sparas och visas upp för kommande generationer - äkta, ärligt och ocensurerat.

Detta självporträtterande mästerverk, hör definitivt till den kategorin.