beautifuls

Då jag jobbar med barn och därmed omger med just barn de flesta av mina vakna timmar, hör det till att ha ett välutvecklat tålamod. Man bör dessutom vara "förstående", då man träffar, minst sagt, alla sorter. Både barn och föräldrar.

Det har jag, absolut.

Men ibland, ytterst sällan, så brister det.

Ibland dyker det upp människor jag bara inte kan stå ut med.

Oftast är det en vuxen, hyfsat normaltänkande människa - det kan vara en kollega, mer ofta en förälder, men ibland, väldigt sällan, är det ett barn. (Det är faktiskt bara två barn jag inte "grejat", under mina år på förskola, det är väl ett ok facit ändå?)

Nu är det ett barn.

Dessutom ett barn som har en hjärnskada.

Jag borde verkligen skämmas, men jag kan bara inte rå för det.


Jag ska inte gå in på varför, det bara är så.




Nåväl, den här killen är fem år gammal och således frälst av Spindelmannen.

Han leker inte att han är Spindelmannen, han ÄR spindelmannen.

Han och hans mor är inflyttande från en gammal sovjetstat och, framförallt hans mor, har lite svårt för svenska.
(Och, uppenbarligen, engelska.)

I morse dök han upp, skinande som en sol, stolt som en tupp.

Orsaken:
Han hade fått, varifrån är dessvärre ännu oklart, några Spindelmannen-bilder.

Bland annat denna:


Modern lyckligt ovetande.

Någon annan, som antagligen delar min ståndpunkt, ännu lyckligare.

Jag tyckte det hela var, lindrigt sagt, fruktansvärt roligt.

Nästan-kissa-på-sig-roligt.

Moget.