Våren är här.

Mys.

Deltävling nummer två står på tur - Fotbollsstraffar.

Ännu återstår viss putsning av detaljer och regler.

Men i stora drag är arrangemanget fastställt:

* Den som sparkar bollen förbi sin motstpåndare, vid fler tillfällen än motståndaren gör det omvända, vinner.

Ungefär så är det tänkt.


Oddsen, på förhand, skvallrar om en enkel hemmaseger (Vasaparken) för den skallige.

Vi har dock bestämt att imorgon, då är han England.



Jag är Stefan Bergtoft.



Fastställda deltävlingar:

På plats.

Hittade en till, denna publicerades dessutom "på riktigt", på Järnkaminernas hemsida.

Ofattbart stort.



Günnilse borta, eller Fint Folk Flyger part III

Bortafajten mot Gunnilse skulle bli årets enda Göteborgsresa, då baksidans övriga skräplag harvar i botten på serien ovanför, och den kan man ju självklart inte missa!


Söndag morgon, klockan är 06.15 när klockan ringer.. På tok för tidigt, om man nu inte har nåt livsviktigt planerat.. Pendel till Centralen, där man får vänta på Oskar (aka Collymore) som faktiskt nästan var i tid!
Arlanda Express blev färdmedel för vidare resa..

Hyfsat gott om tid till avgång, biljetter inhandlas och vi kliver på, lite småoroliga undrade vi var våra reskamrater höll hus, till slut dök dom (Evil o Langen, som var fetbakis) upp och vi kunde lyfta. I vanlig ordning serveras frukost (endast det bästa är gott nog åt flygfolket!)..

 

 

Väl framme på Landvetter tog vi en liten paus o fluktade på vattenskallen Stefan Holm hoppa höjd, första biran korkas upp strax efteråt på flygbussen.. Ett snabbt besök på McDonalds, sen var det dags att leta upp en spårvagn mot Angered, vilket skulle vara lättare sagt än gjort..

 

Efter ett gäng "om" och några "men" hittade vi till slut en hållplats.. Vid hållplatsen med namnet "Hjällbo" kändes det ganska motiverat att hoppa av. Utsikten där kändes inte helt olik diverse betonggetton i Sthlm, men den idyllen varade inte särskilt länge, snart hade vi irrat in oss i ett villaområde.. Varken arenan eller "Salvatores" syntes till..

 

 

Till slut lyckades vi dock komma rätt, först på plats trodde vi då bussen inte skulle sluta upp på nån timme, men icke! Där satt redan en Djurgårdare i exil (Tommy?), trevlig kille btw..

Några öl senare dök bussen upp, totalt ett 50-tal man på plats. Ännu några öl senare var det dags att hoppa in i bussen för färd mot Hjällbovallen. Som troligen är den minsta arena som haft äran att ha mig på besök.

 

 

Om matchen finns inte så mkt att orda om, total förnedring då Gallo skickar in 2 och Bärlin 3, nuffrorna på tavlan vid matchslut löd 0-6!! Man kan lugnt säga att det blev lite avslaget på DIF-läktaren i takt med att målen ramlade in (248 betalande f.ö) kanske inte helt underligt då det knappast fanns motstånd, varken på planen eller läktaren.

 

Jon hade dock knåpat ihop ett par sköna ramsor som bör nämnas, "Vov vad det låter bra, Det är Wovven i Djurgå´rn som gör d!", en om Dorsin som manglar fram till gruv-vise melodi och en om "Teddybjörnen Henriksson" =)

 

 

Då det fanns ett antal tomma säten på bussen, kunde vi få åka med på hemvägen för en överkomlig penning. Hemfärden måste höra till den roligare kategorin (kan möjligen bero på ett visst intag), Resefürher Pike hade utlovat piggelin till alla som gick in på matchen i bara överkroppar, då han är en from själ fick även alla påklädda fegisar varsin..

 

Pga tidigare nämnda intag kan jag dock inte redogöra mer exakt vad som hände sen (kanske bäst så?), misstänkt hög drygnivå. Ett antal mer eller mindre suspekta videorullar senare var vi åter i Kungliga Hufvudstaden..

 

Behöver jag tillägga att undertecknad kände sig väldigt trött, och att trapphuset såg mycket inbjudande ut, tills grannarna skulle gå till jobbet och kunde hjälpa en vilsen själ in i lägenheten och en ngt skönare sovplats =)

 

 

 

FINT FOLK FLYGER!

 

 

/Stefan

Vi tar en till..

Vekkchö

Det hela började en sen söndagkväll..
Undertecknad satt och jäste framför datorn, helt utan tanke på morgondagens fajt. Då Oskar (aka Collymore) undrar om jag e sugen på att dra ner, och så blev det, vi enades om att flyga var smidigast och snabbast. 15.10 gick ett lämpligt plan till Smålandsskogarna.


Då behövde vi bara hitta ett sätt att komma hem, efter diverse letande bland bussar, tåg och flyg, utan resultat såg det onekligen ganska mörkt ut.. Men sånt brukar ju lösa sig.

 

Morgonen efter lägger Mårtensson in ett inlägg i GBn på dif.se, om att det fanns plats i en minibuss.. Efter lite konverserande hade vi grejat en hemresa!

 

Off to Arlanda och iväg, efter en landning som ledde tankarna på filmer som "Alive" och dylikt var vi äntligen framme, buss till "stan" och in på puben "bolaget"..

 

Där trängdes redan ett 15-tal Blå(röd)ränder, något mindre än man hoppats på, men vafan. Det är måndag, regnar och vi är i Sveriges troligen tråkigaste stad..

 

En efter en ramlar folk in, och till slut var det kanske ett 70-tal på plats, med några pints innanför tröjan och "Blåränderna går aldrig ur" ur högtalarna kan man inte må annat än bra!

 

Gångmarsch till Värendsvallen i spöregn är dock föga upphetsande, men även det klarades av.. Upp mad flaggan och in i "trängseln".

På plats var nu närmare 200 man (som faktiskt lyckades sjunga i otakt oftare än i takt) varav de flesta var landsortare (aka Bondgårdare =)

Matchen drar igång, och innan man hunnit sätta sig (som det så fint heter, denna dag ville man inte sitta då Växjö upplevde ett minst sagt hårt regnande) har Gallo prickat in både en och två bollar. "Galliano" hördes över vallen..

 

Efter ytterligare några minuter blir Barsom frilägesutvisad, något tveksamt, minst sagt, från vår synvinkel. Men "domaren dömer" sägs det.

Matchen lider vidare (knappast underhållning i spöregnet), DIF spelar uselt vissa stunder, men vad gör det när lag som Öster är ännu sämre.. 3-2 till DIF skrevs siffrorna till.

Vi letar upp våran skjuts hem, och märker att den ena platsen (bakluckan) är ungefär 30*120 cm "stor", så det blev hotell, förvisso dyrt, men det var det värt efter nästan 3 timmars regn..
En varm dusch, på med fotbollskväll och sova.

 

Morgonen efter intogs "gratis" frukost, sen bar det av mot flybussen trodde vi, men blir förskräckt påminda om att "häjh tänkehj vi inte betala ehja telefonsamtal!!" 3 minuter och 28:- kronor senare bar det av mot flygbussen, men det var fel, igen..

Flygbussarna tajmade kanonbra, men inte med något av flygen därifrån, Taxi it is. En flyg-buss-pendel-t-baneresa senare var man hemma igen.. Efter en något annorlunda bortafajt..

 

 

FINT FOLK FLYGER!

Bilderna finns nu under "bilder"


Stefan

För er som inte var med då, så fanns tidernas bästa internethemsida uppe för en kortare period, det var jag och bara jag som fixade och pillade med den, mitt stoltaste ögonblick. Den fanns på adressen www.linje11.nu.

Tjugo år fyllda, osnuten.

Dylika alster utgjorde innehållet, samt en hel del mer eller mindre usla fotografier, som i en hastig återblick tillsammans skapar en helt fantastisk helhet, njut.

Ingenting är ändrat ur originaltexten, kanske bör tilläggas.

Citat:

Fint Folk Flyger, Part II

Äntligen dags, årets party-kanna-deluxe-fetresa nummer ett, Kalmar borta!


Helgen började egentligen med en hyfsat duktig fredagskanna, så man var mindre pigg när klockan ringde lördag morgon. Men upp skulle man, iväg till centralen för att premiär åka Arlanda Expressen, den gick "hyfsat" snabbt..


Väl framme på Arlanda införkaffade 2 stycken Stand-by plåtar och kutade iväg till gate 34, väl där märkte vi att det var fler än vi som upptäckt detta delikata färdmedel, 42 stycken närmare bestämt.. Då det bara fanns 7 tomma stolar i planet såg det minst sagt mörkt ut. Efter en flukt på "Avgående" tavlan såg vi att nästa plan till Kalmar gick 16.30 (klockan var nu ungefär 11.30) det planet var dessutom redan fullt, men på samma tavla fanns en liten ljuspunkt trots allt "Växjö 12.00" hette den.


Vi rusar iväg till Växjögaten, bokar om biljetterna och hoppades att vi skulle få plats, detta plan var nämligen också helt fullbokat.. Det kändes knappast bättre när snubben i biljettluckan beskrev planet som "en liten Saab". Skulle vi få trängas i en liten Saab? i 40 mil? Som tur var visade det sig att Saab inte bara är en bil, utan ett, väldigt litet flygplan.. efter ungefär 25 minuters väntande vid inchekningen verkade det se ganska ljust ut, 7 personer hade ännu inte kommit. 4 av dessa dök så småningom upp, men till slut fick vi gå ombord. Off to Vekkcho.. Igen.

Väl framme märkte man återigen hur utmärkta kommunikatiner Växjö flygplats har, nästa buss in till byn gick söndag kväll!! Taxi fick det bli, självklart till rena ockerpriset, men vi hade inte så mycket annat att välja på.. Väl i Växjö, som hade betydligt trevligare väder än Sthlm för tillfället, inhandlades tågbiljetter mot Kalmar, som dock gick cirka 2 timmar senare, gott om tid att kanna mao.

 

Ett gäng Brown Ale och mycket skitsnack senare kom tåget, X2000 dagen till ära (dom visste nog att vi var på väg). En timme senare anlände vi i Kalmar, slog en signal till Ehjik, vars lägenhet skulle agera härbärge åt två vilsna Djurgårdssjälar denna helg, vi bokar dejt i en liten park ett stenkast från stationen, ytterligare ett gäng Brown Ale senare dök han upp..

 

På väg till hans lgh passarades strategiskt nog en Icabutik, virke inhandlades.. NU var det äntligen dax. konstant party i ett drygt dygn!! Det var iaf våra förhoppningar.

 

En näringsrik middag bestående av en Pizza och ett antal groggar (som konstigt nog blev starkare och starkare hela tiden) senare stapplande vi iväg mot bussen som skulle ta oss till Borgholm och helgens "Sol, Vind & Vatten" festival.

 

Pga. bla ett ganska kraftigt alkoholintag tänker jag inte gå in närmare på vad som hände där denna kväll/natt, det lämnar jag åt er livliga fantasi.. (Kan dock säga att Hellberg blev av med ett par glasögon =)

 

Framåt morgonkvisten kände man sig ganska "partied out" och styrde färden mot Kalmar igen, Ehjik var självklart spårlöst försvunnen.. I Kalmar hoppade vi av nattbussen och började traska bortåt Ehjiks lya, men ödet ville annorlunda, strax innan larmtorget (centralt i kalmar by) hittade vi varsitt stycke plaströr, i fyllan och villan utbröt en vild fätkningsbatalj, 3 musketörer? Släng er i väggen!

 

Farbror blå som satt i en piketbuss en bit bort var dock inte lika imponerad, särskilt inte då nåra nötter hade sopat in ett gäng skyltfönster i samma kvarter någon timme tidigare, så vi fick snällt åka med, och sova på "Hotell gratis".. Vilket skulle visa sig inte vara så hemskt då Ehjik helt utan förvarning åkt iväg till sin Flickvän och lämnat lägenheten låst, då det dessutom regnade en hel del denna natt var det en ganska lyckad lösning, Tack för det =)

 

Runt 8 söndag morgon blev man brutalt väckt och utskickad i regnet igen, inte lika snällt.. Väl hemma hos Ehjik märkte vi att han ännu inte kommit hem, så vi fortsatte skönhetssömnen i trapphuset, väldigt uppskattat av grannarna.

 

Klockan var närmare 12 när vi äntligen fick tag på honom, vi bokade en ny dejt inne i stan, fyllde på spritlager och gick bort till en liten badplats med det chamerande namnet "Kattrumpan", groggar och Brown Ale började hävas igen.. Ett besök på KM, kalmarpuben, var ett måste. Upp en stund, hinka lite bira och snacka skit med folk som inte kan säg R, är faktiskt ganska underhållande. =)

 

Tyvärr blev det lite för mycket skitsnack, så när vi väl dök upp på Karlssons för Coca Carolas spelning, så var den precis slut.. Osis..

 

Matchen vill man helst glömma, tyvärr stod jag skymd just vid den omtalade frilägesutvisningen på Peo, så jag kan inte säga om det var rätt eller inte. Draget på läktaren var det dock inget fel på, "Vi hejar på Djurgårn" i första halvlek gav en gåshud på armarna..

 

Det fick bli RK-Buss hem, då det inte gick nåra flyg alls under söndagkvällen, lagom efter Oskarshamn och inhandladet av bira/käk, somnade jag ganska omgående, vilket gjorde denna hemresa till en av de skönare på länge =)

 

 

FINT FOLK FLYGER

 

Bilder från Kalmar (och Ayia Napa) dyker upp om cirka 2 veckor.

 

Next stop, Umeå? Stefan och Hellberg

Slut citat.

Om ni har riktig jävla otur, så kanske även de omnämnda bilderna dyker upp.

Det roligaste med att skriva något, och sedan publicera det på nätet är att det finns kvar.

I all och evig framtid.

För att bemöda er arbetet, har jag rotat fram massa gammal skit på egen hand.

Viss reservation för det mesta, utäfärdas härmed.

Badminton.

Slakt.

Bubba 4 - Chefen 1.

Illa, illa, illa.

Tog dock igen lite av hedern i DVD-spelsversionen av På Spåret senare under kvällen.

Såklart.

Fastställda deltävlingar:
Badminton. (Bubba)
Boule.
Bowling.
Biljard.
Minigolf.
Pingis.
Tennis.
Frisbeegolf.
Vakant.
Vakant.

Fotbollsgolf kanske?

En vecka hos magsjuka familjen har satt sina spår.

Två soffor har nu, definitivt, gjort sitt.

En ny är beställd.

Trehundrafemton jävla centimeter bred.

Stor.



Glass, välling och spyor undanbedes härmed.

För sjutton månader skrev jag ett inlägg.

Här finns det.

Snart är det dags.

Curling är den ultimata TV-sporten.

Körde ett riktigt mördarpass på gymet i måndags.

Hade någon blandning av Pulps bästa i lurarna.

Lagom till stångrodden snurrade denna igång.



Förvirrande.

Clash of the Titans.

Bollen är i rullning, tärningen är kastad.. Allt det där.



Bubba, flickpojken bland karlakarlar, är utmanad på en tiokamp som kommer avgöra allt.

En äkta kukmätartävling på riktigt grabbigt manér, äntligen.


Tjuren från Söderberga Vs. Chihuahuan från Vasastan.



Decathlon MMX, hell yeah!


Dag 1 (av 10) - Badminton.




Teknik och kondition, spänst och snabbhet.

Sämsta tänkbara förutsättningar med andra ord.




Tänkbara kommande utmaningar: Boule, Bowling, Frisbeegolf.
(Fyll på..)

För övrigt, spenderar jag min tid mest här numer.

Men hoppet är det sista som överger en, så behåll bokmärkena ett tag till.

Bild ett: cirka sju på kvällen.

Pianobaren, en flaska Gula Änkan rundas av, alla möjligheter.





Bild två: cirka sju på morgonen.

Vänthallen, Mariehamn, begränsade möjligheter.

Hård som sten.

Inte en min, inte en antydan till svaghet.

Just.

Take.

It.



Den vaksamme noterar dessutom att sommarformen hör just sommaren till.

Beach 2010.

Hittade ett visitkort mitt i julstöket, från Karon Studio - stället där vi hyrde rosa faran, etthundra kubik skrikrosa motocycle. (de har visst hottat upp hemsidan också..)

Ganska exakt tre år sedan, minus någon vecka.

Saga var med i bilden, om än i litet format, nytillverkad på världens hårdaste hotellmadrass.

Att hon, eller någon annan för den delen, inte strök med på Bangla Road-svängen runt lucia, är en gåta.


Mmmmm.. Det var en bra tid.. Tanka, få kläderna tvättade och käk vid ett plastbord en halvmeter från vägen, för en tjuga.

Fem mil på en tank/dag, backe upp och backe ner.

Bara en enda vurpa, ingen krock.

Globetrotters light.



För tidigt att bli nostalgisk?

Fan.

Men jag försökte i alla fall.




Julmusiken går på repeat, nästan färdigpyntat, käket ska till att planeras.

Blir jävligt bra det här.

Satt i badkaret och funderade lite igår, bra ställe för funderingar det där.

Borde skriva något nostalgiskt.

Eller något alls, till att börja med.

Blir nog så.

Världshistoriens mest detaljerade, påkostade och garanterat, smärtsamma thai-japanska drake börjar ta form.

Half way home.







Armbågsgaddningar rekommenderas härmed ej.

Wikipedia definerar ordet livskvalitet på följande sätt:
Livskvalitet är den upplevda känslan av att leva ett gott liv, där man oftast avser andra faktorer än sådana av ekonomisk natur eller av överlevnadsnatur.

Exempel på fenomen som är viktiga för människors livskvalitet är den fysiska miljön, psykosociala miljön, estetiska, transcendentala och religiösa upplevelser, etc.

 

 

Att, en regning söndag i november, kunna få dricka en inte oansenlig mängd starkvaror, dels för att hålla nerverna i styr - dels för att hålla kylan stången, utan att för den skull nämnvärt skilja sig ur det sällskap man valt att tillbringa eftermiddagen, faller nog under ovan nämnda inledning. Även om valda delar av sällskapet är kroniskt inbilskt sjuka, man måste väl vara bland folk för att kunna få influensa, liksom?

 

Likaså, att efter tre timmars sömn, av bristande kvalitet, kliva upp för att servera sin allt annat än nöjda dotter gröt, som hon dessutom inte vill ha. På något svårdefinierat sätt, så här mitt i det, men ni förstår nog när det är dags, så att säga. Det underlättar knappast möjligheterna att hantera dagen på ett tillfredsställande sätt, men fuck it, liksom, det är en sådan dag helt enkelt. Det ska bara vara så.

 

Att ha nerver, snart bortom räddning, som omöjliggör intag av fast föda under de kommande timmarna får stå för motsatsen.

 

Allting ställs på sin spets, allt avgörs i Det Stora Slaget, gott mot ont, ljuset mot mörkret.

 

Alla vet sin plats, sin uppgift och vad som förväntas, de som inte kan leva upp till dessa är ej önskvärda framöver.

 

I dag finns ingen morgondag.

 

 

 

I eftermiddag spelar Djurgårdens IF eventuellt, om vi ska vara ärliga nu, allsvensk fotboll för sista gången på ett bra jävla tag.

 

Förberedelserna är minutiösa, det går nog att jämföra med att gå på en begravning för någon närstående, för mer normala människor - det kan bli fruktansvärt jobbigt att vara där, men det är likförbannat något som måste göras.

 

Väl där vill man inte lämna något åt slumpen en sådan här dag, man vill trots den svåra stunden ändå framstå och känna sig representabel. Jag har, förmodligen undermedvetet redan utsett dagens klädval, sedan flera dagar - skjorta, stickad v-necktröja och jeans modell baggy.

 

Fast söndag då.


Skägget är trimmat, håret är vaxat, tånaglarna är klippta, allt som kan påverkas är åtgärdat (blekheten och hålögdheten blir dock svårare att jobba bort, dessa skyller jag utan förbehåll på klimatet och barnens sömnrutiner). Ipoden laddad, fast idag får den agera fm-mottagare under knappa två timmar


Det skiljer sig dock, på en punkt, mot begravningsreferensen, i dagens fall finns det en möjlighet att den bortgångne i själva verket bara legat ner och spelat död (sedan 2006 eller så) men kan, notera kan, dagen till ära ta sig i kragen, rycka upp sig, resa sig på nio för att motbevisa alla tvivlare.

 

 

 

Handbromsen är lättad, bilen är i rullning. Stå inte i vägen.

 

 

(Ja, jag vet, det är föga attraktivt eller något tecken på uppnådd mogenhet eller insikt att bete sig såhär, men vem fan är jag att ändra på naturens gång?)

Fick ett konsertbesök (säger man ens så fortfarande..? Spelning? Gig?) i present i helgen.

Babyshambles, 4 december.

Problemet nu är att jag aldrig hört dem.

Någonsin.



Tre album finns nu tillgänliga för överföring till min sprillans nya Ipod, (som jag också fick i present, jag måste ha varit fruktansvärt snäll för att jobbat ihop till allt..)

Blir, minst sagt, spännande.

I värsta fall är den bra anledning att bli sådär trevlig-full med Jimmö, en decemberfredag, och det är ej att förakta.

Tänkte faktiskt försöka hålla det här inlägget på en någotsånär nivå, lite som jag antar grundtanken med bloggar var - ventilera.

Djupt andetag.

Here goes.

Jag har precis passerat trettio, och ja, visst visst, ålder är bara en siffra, men jag inbillar mig att det på något sätt förpliktigar.

Kalasinbjudningarna skickades ut, ölen sattes på kylning, klockan blev två, vardagsrummet fyldes, paketen öppnades och alla gick hem.

Nu då?

Har sedan ett några dagar en svårgreppbar känsla av gnagande tomhet, kan inte sätta fingret på den, eller ännu mindre motivera den.

Tycker inte om det ett jävla dugg.

Födelsedag eller tillhörande bjudning är på inget sätt något jag fäst någon större vikt vid - även om det absolut var kul att ha folk här, presenterna var överdrivet generösa (verkligen!) och jag ska erkänna, att jag även gillade rollen som arrangör.

Tror jag gick igång lite på rollen som planerare, roddare, arrangör. Sammanföra folk. Socialisera, på egna villkor, på hemmaplan. (Bortsett allt fokus på mig, kanske - återkommer säkerligen med någon liknande tillställning framöver, innan jul eller så, plockmat, julöl och spetsad glögg.)

Nu har jag inget att se fram emot, känns det som, vilken är en sanning med kraftig modifikation då vi ska ha Sagas första riktigt jul, som hon kommer minnas, här hemma - vilket är något jag ser fram emot som ett barn, egentligen. Tror även här att det är något av planeringsstadiet jag går igång på i första hand, välja julöl, göra senap och sill, pynta hela lägenheten. Allt blir dessutom lättare att motivera när man gör det för barnen. Jag tycker inte julen är spciellt upphetsande annars, vintern ännu mindre.

Om mindre än fem månader, dessutom, intar vi dessutom Krabis fetaste lyxvilla (nåja..). Varvar ner tills dess att puls och blodtryck mer liknar ett koma, än semester. Detta följt av fem månaders ledighet från jobb och skola, fullt fokus på mina barn.

Livet är på en plats där jag kan känna mig tillfreds med vad jag uppnått, jag har ett jobb som jag faktiskt vill gå till på morgonen, och en familj jag vill komma hem till på eftermiddagen, bra så.

Djurgår'n spelar inget som kan liknas fotboll längre och jag missar dessutom matcher på väldigt vaga grunder, som jag aldrig skulle gjort tidigare, men det är inget som bekommer mig nämnvärt.

Hittar inget värt att gnälla över, ens om jag försöker.

Likförbannat.

Något gnager.



Sitter och läser gamla blogginlägg, många skrivna innan förra Thailandsresan, med lite kluvna känslor. Jag gillade förväntningarna och pirret som byggdes upp innan vi kom iväg, den gången, och jag gillar att kolla på de typ tolvhundra bilder vi tog, bra magkänsla helt enkelt. Men jag vet inte om det är särskilt sunt att blicka bakåt, någonsin.



Nåväl, måste nog dra till med något lätt ironiskt och en starköl nu, innan jag riskerar att bli löjlig.


Får börja samla på fånigt dyra Whiskeyflaskor, som alla riktiga gubbar. Spritskåpet i sig håller redan världsklass, nu ska det bara fyllas.

Inte nämnvärt bakfull idag.

Är det så det funkar när man är gammal?

Då är jag på.

Fick ett mess av J, som fått ett samtal av J, om att jag borde ringa.. J..

Om sisådär 25 timmar lämnar jag 20-nånting och övergår till 30-nånting.

Scary shit.



Trodde dock jag skulle vara mer besvärad av det hela än jag egentligen är, men med två ungar, ett heltidsjobb, deltidsstudier och en kropp som helst ska hållas i shack, hinner jag inte med att vara besvärad.

Det kanske är det det handlar om?

En bubblare har krypit upp på listan över fyrbenta, mjölkproducerande däggdjur.

(Jaja, jag vet, alla däggdjur proucerar mjölk, men skit i det nu..)



Chèvren är hotad.

Kan vara grunden till en framtida kärlekshistoria, Chèvrella?