Nurå?
Ganska exakt tre år sedan, minus någon vecka.
Saga var med i bilden, om än i litet format, nytillverkad på världens hårdaste hotellmadrass.
Att hon, eller någon annan för den delen, inte strök med på Bangla Road-svängen runt lucia, är en gåta.
Mmmmm.. Det var en bra tid.. Tanka, få kläderna tvättade och käk vid ett plastbord en halvmeter från vägen, för en tjuga.
Fem mil på en tank/dag, backe upp och backe ner.
Bara en enda vurpa, ingen krock.
Globetrotters light.
För tidigt att bli nostalgisk?
Fan.
Men jag försökte i alla fall.
Julmusiken går på repeat, nästan färdigpyntat, käket ska till att planeras.
Blir jävligt bra det här.
Nostalgia.
Borde skriva något nostalgiskt.
Eller något alls, till att börja med.
Blir nog så.
Sittning 3 + 4.
Half way home.
Armbågsgaddningar rekommenderas härmed ej.
End of days.
Livskvalitet är den upplevda känslan av att leva ett gott liv, där man oftast avser andra faktorer än sådana av ekonomisk natur eller av överlevnadsnatur.
Exempel på fenomen som är viktiga för människors livskvalitet är den fysiska miljön, psykosociala miljön, estetiska, transcendentala och religiösa upplevelser, etc.
Att, en regning söndag i november, kunna få dricka en inte oansenlig mängd starkvaror, dels för att hålla nerverna i styr - dels för att hålla kylan stången, utan att för den skull nämnvärt skilja sig ur det sällskap man valt att tillbringa eftermiddagen, faller nog under ovan nämnda inledning. Även om valda delar av sällskapet är kroniskt inbilskt sjuka, man måste väl vara bland folk för att kunna få influensa, liksom?
Likaså, att efter tre timmars sömn, av bristande kvalitet, kliva upp för att servera sin allt annat än nöjda dotter gröt, som hon dessutom inte vill ha. På något svårdefinierat sätt, så här mitt i det, men ni förstår nog när det är dags, så att säga. Det underlättar knappast möjligheterna att hantera dagen på ett tillfredsställande sätt, men fuck it, liksom, det är en sådan dag helt enkelt. Det ska bara vara så.
Att ha nerver, snart bortom räddning, som omöjliggör intag av fast föda under de kommande timmarna får stå för motsatsen.
Allting ställs på sin spets, allt avgörs i Det Stora Slaget, gott mot ont, ljuset mot mörkret.
Alla vet sin plats, sin uppgift och vad som förväntas, de som inte kan leva upp till dessa är ej önskvärda framöver.
I dag finns ingen morgondag.
I eftermiddag spelar Djurgårdens IF eventuellt, om vi ska vara ärliga nu, allsvensk fotboll för sista gången på ett bra jävla tag.
Förberedelserna är minutiösa, det går nog att jämföra med att gå på en begravning för någon närstående, för mer normala människor - det kan bli fruktansvärt jobbigt att vara där, men det är likförbannat något som måste göras.
Väl där vill man inte lämna något åt slumpen en sådan här dag, man vill trots den svåra stunden ändå framstå och känna sig representabel. Jag har, förmodligen undermedvetet redan utsett dagens klädval, sedan flera dagar - skjorta, stickad v-necktröja och jeans modell baggy.
Fast söndag då.
Skägget är trimmat, håret är vaxat, tånaglarna är klippta, allt som kan påverkas är åtgärdat (blekheten och hålögdheten blir dock svårare att jobba bort, dessa skyller jag utan förbehåll på klimatet och barnens sömnrutiner). Ipoden laddad, fast idag får den agera fm-mottagare under knappa två timmar
Det skiljer sig dock, på en punkt, mot begravningsreferensen, i dagens fall finns det en möjlighet att den bortgångne i själva verket bara legat ner och spelat död (sedan 2006 eller så) men kan, notera kan, dagen till ära ta sig i kragen, rycka upp sig, resa sig på nio för att motbevisa alla tvivlare.
Handbromsen är lättad, bilen är i rullning. Stå inte i vägen.
(Ja, jag vet, det är föga attraktivt eller något tecken på uppnådd mogenhet eller insikt att bete sig såhär, men vem fan är jag att ändra på naturens gång?)
