Världens sämsta människa? En följetong i två delar.

Du läser antagligen inte här.

Men jag behöver vräka ur mig lite osmakligheter, som kanske hittar hem, mest för min egens sinnesfrid.

Sen tänkte jag släppa och gå vidare, du är inte värd min tid eller energi. - Särskilt inte nu, jag ska ju ta körkort liksom.

Du är inte värd ett jävla skit, egentligen.

Möjligen en smärtsam, utdragen sjukdom, som jag är övertygad om att du jobbat ihop till vid det här laget.


Menmen, here goes:

Jag släppte allt, för att vara vid din sida när du hade din jobbigaste period i livet, du hade antagligen inte ens varit kvar i jordelivet efter den serie av händelser som utspelades den sommaren, om det inte vore för just det.

Allt detta för att jag skulle kunna bli ett skolexempel i hur man blir pissad i ansiktet.

Du besitter den ruttnaste av själar.

Om du någonsin går igenom en liknanade fas igen, så har jag otroligt svårt att se hur någon, som sett ditt rätta jag, om ens lucifer i egen hög person, kommer vilja vara vid din sida.

Nästa gång ditt liv känns meningslöst och tomt, för det är ju precis vad det är, och du önskar avsluta det i förtid, på egen hand - önskar jag dig all lycka och välgång!

Tredje gången gillt, liksom.

Död, begraven och saknad av ingen.



Så, känns redan lite bättre.

If you want me dead, do it properly..

En förälder på jobbet, vi kan kalla honom J, som faktiskt är rätt vettig, sina svartgula sympatier till trots.

J - Hörde att du var sjuk..?
S - Mmm, gick och tränade med en förkylning på g.
J - Jaså? Fan så dumt.
S - Mmm. Precis så sa läkaren också. Till slut körde de EKG och en massa skit..
J - Men hittade inget?
S - Precis.
J - Bara vila?
S - Mmm.
(kort tystnad)
J - Ja, man är ju inte tjugo längre, då man kunde komma undan med vad skit som helst.
S - Mmm..

(längre tystnad, för att låta denna allsmäktiga sanning sjunka in, och dela en stunds solid vuxenvärldsgemenskap.)

J - Men ni får ha det så bra idag, vi ses imorrn.
S - Yes.

Lika barn leka bäst.

Judas, Brutus, Sharbel Touma och Ni.

Verkar vara hög tid att inventera vilka vänner jag omger mig med.

Göran?

Ämnade byta namn på en person i min telefonbok idag.

Stavningsverktyget - T9 - tyckte dock inte att Horan var lämpligt.

Göran, däremot.

Hej, Göran.

Paul Simon, 1965.

I have no need of friendship; friendship causes pain.






Hur ligger det till, egentligen?

En sit-down med Bubba imorrn efter jobbet.


Sen kan exkrementerna träffa fläkten, stora tider.

Rus.




Hela grejen med att spela innebandy, eller någon annan lagsport, för den delen, är till viss del att få upp flåset, bränna lite fett och hela det paketet.

För vissa spelar det in att få göra något i grupp, att känna sig del av en gemenskap, något större och viktigare än en själv.

Men syftet är mycket mindre komplicerat än så.

Att få göra mål.

De som säger att de får samma tillfredsställelse av att spela fram, trycka dit en tackling eller en väl genomförd brytning, ljuger.

Oavsett om motståndet består av jumpalärare, vakmästare och fritidsledare, på småmål, i en skolgymnastikhall vid Thorildsplan.

Det är den ultimata kicken, att med en enkel handledsvrickning få 90 kilo vaktisback att vända sig åt helt fel håll, och sedan placera en boll retsamt löst i mål.

Då är man i grannskapet runt nirvana och hälsar på, om än så bara för en microsekund.




Mark "Rent-boy" Renton: [narrating] Take the best orgasm you've ever had... multiply it by a thousand, and you're still nowhere near it.
Allison: It beats any meat injection. That beats any fucking cock in the world.

Trainspotting cirklar inte runt heroin, det är innebandy de pratar om.

Or would you rather be a pig?

A pig is an animal with dirt on his face
His shoes are a terrible disgrace
He has no manners when he eats his food
He's fat and lazy and extremely rude
But if you don't care a feather or a fig
You may grow up to be a pig




Tidlöst ögonblick i filmhistorien.

Hudson Hawk - 1991.

Bruce Willis på den absoluta toppen, den som hävdar annorlunda har fel.



Älta.

Älta är en tätort i sydvästra delen av Nacka kommun.
Folkmängd (2005) - 9 274
Area (2005) - 327 hektar
Landskap - Södermanland
Län - Stockholms län
Kommun - Nacka kommun

Eller..

Älta - att upprepade gånger ta upp samma problem, inte för att lösa det, utan för att andra ska delta i det.

Välj själv.

Innebandy.

Från och med nästa torsdag, kommer jag resten av våren spendera två timmar i veckan spelandes innebandy.

Hellre än bra.

Är antagligen min sista chans att lyckas dra på mig en komplicerad idrottsskada, att visa upp för barnbarnen.


Siktar på att ha sabbat, minst, ett knä innan sommaren.

Finns dessvärre ingen bastu att tillgå i faciliteterna.

Annars hade det kunnat bli min inkörsport till ett liv i grabbighet - "Rå men hjärtlig" stämning i omklädningsrummet, dela på en platta kung och snacka om pattar, bilar och kärringar - för att sedan ta på mina lite för små levis och återvända hem till "chefen" och verkligheten.

Så nära!

Kukdag.

Har ett flyt jag sällan känt av tidigare, livets små pusselbitar passar ihop på ett sätt jag knappt kunna föreställa i de vildare av fantasier.

I sammanhanget är mina imaginära problem små, det ska sägas.

Försvinnande, försumbara, närmast löjliga.

Särskilt en dag som denna.

Men likförbannat, små gnagande påminnelser, de ligger där och stör som en liten sten i skon - tillräckligt stor för att kännas och irritera, men ändå för liten för att göra något åt.



Alla är inte vad de utger sig för att vara, långt därifrån.

Charader.



Mike Altman säger det bra, i en av tidernas bästa texter.

The game of life is hard to play
I'm gonna lose it anyway

The losing card I'll someday lay
so this is all I have to say.

Jag vet inte vad det är, men han är där och nosar.



En timmes ventilering i form av axel/rygg-späkning imorgon, kommer göra gott.

Särskilt då det är ett eftermiddagspass - vilket innebär att det inte spelas Lugna Favoriter i högtalarna.

Hedlund och Myron leder morgontimmarnas sändningar på nämnda station, på ett ytterst plågsamt sätt gör de ett program, vars målgrupp lär hittas i trakterna mellan utvecklingsstörda och värmlänningar.

Kräkreflexen kittlas, oavbrutet.

Jag måste fixa nya lurar till ipoden.

Muskelpaket.



I morse skulle jag försöka ge mig ett nytt personbästa i bänkpress.

Det gick sådär halvbra.

En negativ repetion, så att säga - bildligt såväl som ordagrant.

Facit: ett lite sargat ego, och det gamla rekordet kvarstår - men - I live to die another day!



Det är för övrigt inte jag på bilden.

Snubben iklädd hjälm och väst, med tummarna nedstuckna i byxfickorna, som ger den där hett eftertraktade carefree-avspända looken, alltså.

RSS 2.0