beautifuls

61 spår salig blandning av gammalt och halvgammalt.
Oasis
Roses
Farm
Doves
Pulp (och det var verkligen inte igår!)
Housemartins
Streets
Mitchell Brothers
Super Furry Animals
Iggy Pop

Och några till..


Funkar inte att ha ny musik i lurarna när man ska göra något, då försvinner koncentrationen.

Ut och svettas med er!

Bourne Ultimatum, snyggt avslut på en genomtänkt, välgjord serie. James Bond, släng dig i väggen.

..Resa: 2007 var ett jävligt resefattigt år, av förklariga skäl. Jag var aldrig mer än 40 mil hemifrån. Höftar till med Karatefyllan på bussen utan toalett, till Gävle i höstas.

..Blogg: Den här. Trodde ni något annat? Har ett litet gäng favoriter som jag läser dagligen, men min är fan bäst.

..Stefan: Stefan Holm är en grym jävel. Han kan hoppa över ett fotbollsmål och kan nästan lika mycket som jag i På Spåret, dessutom verkar han vara en jävligt trevlig kille.

Men vafan, hur ser han ut? Vattenskalle?

Årets Stefan måste helt enkelt bli jag. I tuff Konkurrens.


Självklart måste även Åsa få ett erkännande såhär när allt ska summeras: Att klämma ut Det Vackraste Barnet OCH fixa körkort samma år. Det är stort.

Listar bra skit och dålig skit, så ni vet hur det ligger till, uppdelat i lite olika ämnen.

Dålig skit - film.

Svensk film är kategoriskt dålig skit, det är snarare undantagen som ska uppmärksammas, senare.

Riktar nu främst in mig på amerikansk hollywoodsörja, med tillhörande ess, då det är på detta vi till alltför stor del är uppfödda i det här landet.

Först och främst kan vi fastslå att, även här, den absolut största majoriteten av filmer som görs är intetsägande, meningslös skit. Dålig skit.

En film som inte berör är med automatik slöseri med tid.

Om jag skulle föra någon slags statistik över de filmer jag sett, bara det senaste året, skulle resultatet vara skrämmande. Gissar att 90-95% faller under kategorin dålig skit.

Jag ska givetvis inte såga alla filmer jag ser, det har jag varken ork eller lust med.
Bara de allra värsta, de som nästan borde ses i rent avskräckande syfte.

Typ, nu.

Man kan inte prata dålig film, utan att nämna alla tiders flaggskepp - Independence Day.

I korta drag - Worst Shit Ever.

Den här filmen gör mig fysiskt illamående.

Jorden anfalls av Ütomjordingar. Världen står fullständigt handlingsförlamad, med byxorna nere vid vristerna och hela arslet fult av rymdgubbesnopp.

USA, givetvis, agerar och reagerar.

Efter att ha fått precis alla hollywood-amerikanskpräktiga-klichéer du kan tänka dig, och några till, långt nerkörda i halsen, skickar slutligen den, fullständigt menlöse, Amerikanska Presidenten Bill Pullman (om nu ett land väljer BILL PULLMAN till president, även om det bara är på film, har jag full förståelse varför resten av universum vill avliva oss, med all rätt.) upp en ultramacho, men ändå känslig, stridsflygare, som även är småbarnsfar, svart man i en tillfångatagen rymdfarkost - Som han givetvis lärt sig hantera.

Med på färden finns även en "dataexpert", som är av judisk börd, gissningsvis för att pressa in så mycket poltisk korrekthet det är möjligt.. Det här var 1996, allt som hade med datorer att göra var spännande skit.
Dataexperten, med sin Macintosh lyckas hacka sig in huvuddatorn på rymdgubbarnas moderskepp. Väl där slänger han in ett egetkomponerat virus.

Alltså: 
Från sin Macintosh. 
Till rymddatorn.
På riktigt.

Det här var alltså fullt genomförbart 1996.

Nåväl.

Rymdskeppen skjuts ner, USA räddar världen, alla blir glada och harmoniska igen.

Allt detta händer dessutom den fjärde juli.
För att driva allt så jävla långt ut på sin spets det bara går, så räddar USA världen på USAs nationaldag.



Ridå.



*FONUSMATERIAL*
President Bill Pullman, (jag kan inte släppa det där) håller ett fantastiskt tal till folket, världen, precis innan Den Slutliga Attacken. Det är så vackert att man bara vill gråta, och kräkas, och springa skrikande mot utgången..

Idag var det julafton 3.0, haningestylee.

Sista rundan av barn skulle öppna paket.

Det spelades även Wii som aldrig förr.



När det Wii-ades som allra värst gick Åsa, min mor och min syster iväg för att "handla mat".
Då vi i princip, som vanligt, är helt panka lämnade Åsa sin plånbok kvar när hon gick iväg.

Döm om min förvåning när de kommer tillbaka en stund senare. Med inte bara en utan två vägghyllor, i solid ek.

I en kundvagn.

Långt från Ica Kvantums faciliteter, där den hörde hemma.



Jag ber härmed om i ursäkt å min sambos vägnar, då hon med detta kan ha startat en brottsvåg i Haninge.