beautifuls

Igår kväll när jag var ute och joggade(!) smäller det till i vaden i en nedförsbacke, det sticker som fan och jag kan inte stödja på benet på ett tag.

Haltar hem, får sova med benet på ett par kuddar.

Nu på morgonen har det fortfarande inte blivit bättre, kanske måste kolla upp det.. Hur gör man då? Har inte vart hos en läkare på minst 10 år..

Gif Sundsvall - DIF, en regnig sista omgång i Norrettan, oktober 1998.

Det var söndagen den 25:e Oktober som vi (4 starka man från linje 11) bestämde att åka upp till Sundsvall för att skåda Djurgårdens sista match någonsin i DIV 1.
Efter en helg med hårt firande så var det dags att samlas på centralen för att ta X2000 upp till Sundsvall med 10 starköl i ena kassen och en Kir i den andra så blev det en enbart fest på resan upp.

Väl framme i ett Sundsvall som tydligen hade någon sorts monsunperiod just då, så blev det nu jakt efter en krog som kunde släcka våra törstiga strupar. Men väl där så upptäckte vi till vår fasa att krogen öppnade först 30min senare så vi smet in på en hamburgerhak för att få lite frukust.

När väl krogen öppnade så slöt det upp nytt folk så nu var festen i full gång, efter ett antal öl och något konstigt kinesiskt sprit var det nu dags att dra sig mot Idrottsparken (eller vad f-n den nu hette).
Men väl framme så fick vi beskedet att matchen var flyttad till en plan längre bort (konstgräs) p.g.a. vattenfylld plan.
Matchen spelas, ingen direkt fotbollspropaganda.
När sedan matchen var slut stod det 4-2 till Sundsvall.

 

Lite besvikna gick vi runt i Sundsvall och försökt hitta ett lämpligt ställe att sitta och vänta på innan bussen skulle gå.
Men på något sätt lyckades vi ändå hamna på samma kina krog som förut, där vi åter nu började dricka öl, efter 2 timmars kröka var det då dags att gå till bussen, med ett 12pack folkisar (hitta nåt annat en söndag!) var, närmade vi oss busstationen,
där chauffören vägrade att släppa på 6st Djurgårds supportrar, han mumlade nåt om "ni e för fulla..." konstig gubbe.
Då blev frågan "hur kommer vi hem nu?" Efter lite telefonsamtal till polis, flyg, lift och kapning så bestämde vi för att ta tåget från Sundsvall som skulle ge oss den längsta tåg resan hem någonsin (8 timmar).

 

Först tåg upp till Ånge där vi väntade i ca: 2 timmar för att senare ta nattåget till Stockholm.
I Ånge fanns en lustig (Norsk!!) filur, Kjetil döptes han snabbt till, han skulle till Stockholm sa han, innan han drog i sig ännu en folköl och hoppade på tåget mot Kiruna.
Väl framme i Stockholm kl 6 så var det bara gå på McDonalds för att få i sig lite frukost, för att senare gå och jobba.

Regntung banderoll.

 

Kjetil och Ronie.

Magalluf, Juli/Augusti 1999.
(Copy+Paste rakt av)

Så var det då dags, det man väntat på i ett cirkus ett halvår; Resan som kom att bli odödlig, (trumvirvel).. Magaluf '99!
8 Man var vi som skulle åka ner till spanjack-land och sola, bada och eventuellt dricka en öl eller två(hundra).

Den 19 Juli började närma sig sitt slut, i väntan på att Johan och Ronnie skulle dyka upp vid ett tiden satt jag mest och gjorde ingenting, Ladsen ramlar in med värskor å allt i min enormt överdimensionerade hall, vi tar varsin bira trycker Fotbollsfilmen från '94 och bara myser.

Klockan närmade sig 3, Johan snarkar som en skogshuggare, vi packar i ordning det sista, sparkar liv i Johan, bär ner väskorna till bilen.

Morsan (jepp så snäll e hon) kör oss till Arlanda, där vänter redan Emil med en flaska Kir i högsta hugg, kanon tänker vi och tar upp våra (Kir rular!).
Kiren tar slut, och de andra ramlar in eftersom, vi checkar in, lagom på lyset redan handlar man en bira för det överkommliga priset av 53 svenska riksdaler(!)
Folk fyllar på snus lager och dyl, ovch vi sätter oss i en hörna, Emil drar upp bandspelaren. Business ekar i terminal 5, skön känsla (nu ere fest!). Då kommer en oxtokig jävel springade från ingenstans gormande om att vi har hotat hans polare.
Det hela löser sig fort och vi skuttar in i planet (iaf jag, på mina kryckor) Där serveras maten omgående, nästan direkt efter somnar jag och Ronnie nästan samtidigt, vaknar gör jag när vi har cirkus 30 minuter kvar att flyga, skön resa =).

Bussen till hotellet tar ungefär 45 minuter, vi hoppar upp på rummen, byter om och ränner ner till Poolen, mycket öl och mycket sång, till sist somnar jag och Ronnie (igen) i solen, brännskadorna gör sig påminda än idag.

From nu har jag inga riktigt klara minnesbilder längre (bra va =) så jag skriver det jag minns:

 

:: Johan myntar det numera klassiska uttrycket "Fuckin' English" strax innan han blir jagad av ett gäng Newcastlesnubbar

:: Johan hoppar sönder en stol för att sedan kasta ner på gatan från våran balkong, nedanför står 2 väktare och receptionisten och tittar på, Summa: 5000 Pissetassar

:: Robban halkar/blir knuffad? på en balkong på 3:e våningen, välter en literflaska med sprit ner till våning 1, spräcker 3 kakelplattor, Summa: 8000 Pissetassar

:: Johan (igen! =) Sprutar ner alla norska flickor med öl, hans sista kväll på Saxo

:: Ronnie kör på mottot "fullast vinner", drar i sig en hela smirre, somnar på nåra flickors balkong och blir hemburen, vaknar och går ut och super ännu mer (stålmannen?)

:: Emil myntar uttrycket "Fett dyngrak" som blir "ganska" välanvänt under 14 dagar

:: Björne och Johan somnar utanför några tjejers dörr

:: Björna får toknobben, han knackar på hos några norska flickor ber om en sovplats, får en madrass och en dörr i ansiktet

:: Jag trycker i mig (minst)12 Koffientabletter på alldeles för kort tid, minns inget mer av den kvällen, men det var tydligen ganska.. hetsigt =)

:: Ladsen i 105(Emil, Robban, Anders och Jonny) köper en Melon, karvar ur den och fyller med sprit, förbannat gott!

:: Vi köpte en 12 litersdrink(!) på "Rogers bar" Pink Panther hette den, smakade som Milkshake och tog slut på knappa 50 minuter

:: Jag får av nån anledning tokryck på emil, börjar veva loss, träffar istället Björnes näsa (som han fick en smäll på veckan innan i ett annat bråk)

:: Jag blir utslängd (kan man det?) från Saxo två gånger på samma kväll, bakvägen båda gångerna

:: Sista dagen med sju timmar framför TVn i hotellobbyn med MTV och "Backstreet boys day" är ett av de värre trauman jag upplevt

:: Biran kostade 13 Spänn.. för ett sexpack(!) spriten gick på 40 kronor litern.. undra varför man blir alkad på en vecka

Förhoppningsvis kommer flera att skriva nåt (som jag inte minns). Fler bilder kommer iaf garanterat

(slänger med en bild också, spontan DIF-kväll på byn med tillhörande stök. det är vi med ett gäng smålänningar)

 

Ramlade över ett gäng gamla alster jag knåpade ner till den smått legendariska sidan Linje11.nu, som levde mellan 98-02. Dessa håller lite skiftande kvalitet. Eller snarare så är de rakt av skitdåliga.

Men WTF, jag skickar upp det jag hittar, kul med nostalgi.

Ja, det blir inte bättre än så här på en fotbollsmatch.


Resten av årets matcher är fullständigt betydelselösa.

Investerade i ett par löparskor idag.

Improviserade fram en bra halvtimmesrunda här i krokarna, som jag ska köra med ojämna mellanrum,

Började idag.

Blir ingen runda imorrn.

En till favorit. Bättre än så här blir inte musik på svenska.

Önskar att jag hade 1% av Thåströms talang att uttrycka sig.

Det är nånting du lämnat kvar
En doft av alkohol och sav
Och nåt du aldrig får tillbaks
För på mitt golv bland skärvor o glas
Finns en bit av ditt hjärta kvar
Och alla tusen mirakel
Som jag lova dej en natt

Karenina
Karenina
Karenina

Jag har bilder av dig kvar
Alla partyn o bakfylledar
Din kropp dina andetag
Och alla tusen mirakel
Som vi lovade varann

Karenina
Karenina
Karenina

Jag förstod aldrig orden som du sa
Aldrig varför vi två var ett par
Så medan jag väntar på ett svar
Ska jag kyssa ditt hjärta i kras
Här på mitt golv bland skärvor o glas
För jag har inga mirakel
Att lova nån i natt

Karenina
Karenina
Karenina

Mitt pussel blev aldrig klart
Jag ser ditt hjärta brinner svagt
Som en cigarett i mitt askfat

En av världens bästa låtar - alla kategorier.

When they kick out your front door
How you gonna come?
With your hands on your head
Or on the trigger of your gun

When the law break in
How you gonna go?
Shot down on the pavement
Or waiting in death row

You can crush us
You can bruise us
But you'll have to answer to
Oh, Guns of Brixton

The money feels good
And your life you like it well
But surely your time will come
As in heaven, as in hell

You see, he feels like Ivan
THROWN under the Brixton sun
His game is called survivin'
At the end of the harder they come

You know it means no mercy
They caught him with a gun
No need for the Black Maria
Goodbye to the Brixton sun

You can crush us
You can bruise us
But you'll have to answer to
Oh-the guns of Brixton

When they kick out your front door
How you gonna come?
With your hands on your head
Or on the trigger of your gun

You can crush us
You can bruise us
And even shoot us
But oh- the guns of Brixton

Shot down on the pavement
Waiting in death row
His game was survivin'
As in heaven as in hell

You can crush us
You can bruise us
But you'll have to answer to
Oh, the guns of Brixton
Oh, the guns of Brixton
Oh, the guns of Brixton
Oh, the guns of Brixton
Oh, the guns of Brixton

I morse sprang jag på Maria Ö. vid tunnelbanan i skarpnäck.

Detta är alltså en tjej som gått i min klass/pararellklass sedan lågstadiet och som jag hade riktigt bra kontakt med under skolåren. Som jag inte sett på nästan 10 år nu.

Då jobbar hon med nästan samma sak som jag, på nästan exakt samma ställe.

Världen är löjligt liten ibland.

Chefar till ett äppelträd hos svärföräldrarna, BEWARE!

..och på den sjunde dagen bloggade han..

Sunday har blivit blogday.. Håll ut en vecka nu!

Kör en Copy+Paste från en resestory jag (med viss hjälp av Johan) knåpade ihop efter den sjukaste resan EVER.

I give you: Europaturnén 2003.

SNERESAN!

Vad som skulle bli en stillsam, trevlig sommarkväll i Norrtälje slutade med någonting HELT annat, någon HELT annanstans. Som sagt, det hela började med ett par Carlsberg med "Kungen" på bussen ut till Norrtälje för att kika på DIF - West Ham. Dom följdes upp av ytterligare ett par bira på någon obskyr liten kvarterskrog, nu hade även Andreas med sällskap dykt upp. (Matchen tänker jag inte ta upp här, alla vet väl hur det gick?)

 

Efter matchen hade vi tänk ta en bira i Norrtälje innan bussresan tillbaka till stan, men det visade sig vara ganska svårt. Eller helt j*vla omöjligt rättare sagt då stan tydligen hade bommat igen helt för kvällen, så det vara bara att ta bussen tillbaka. Då bussarna stannar just utanför Östra blev valet av öla-ställe tämligen enkelt. Då vi kom iväg skapligt sent från Norrtälje var Östra nästan tomt vid det här laget, next stop Solo. Kycklingen Andreas hade såklart redan åkt hem.

 

Efter ett par timmar där började det tydligen rycka i Kungens brat-gener, för att nu var det dags att röra sig mot Stureplan och Lab. Ganska lulliga redan nu kan tilläggas. Från Solo hade vi fått sällskap av Filip och hans polare Tobbe. Samtalsämnet för kvällen blev semesterresor då alla hade ledigt för tillfället, men ingen hade några planer att åka någonstans. Ett par timmar senare hade nivån sjunkit så lågt att det nu pratades om att dra iväg redan samma kväll, men det var väl mest snack? Hursomhelst knatade vi vidare mot Laroy, och där flödade spriten som aldrig förr, klockan var nämligen efter midnatt och lönen hade således kommit in på kontot. Dumt, mycket dumt. Efter att par timmars minglande med doku-såpa ?kändisar" och annat vidrigt patrask var det dags för nästa programpunkt, en brottningsuppvisning! Vakterna var tyvärr humorbefriade, eller så uppskattade dom helt enkelt inte den grekisk-romerska stilen. Hastigt och lustigt var vi på trottoaren, vid det här laget hade ingen fått köra bil om vi säger så. Tobbe var dessutom spårlöst försvunnen.

 

Lite sura över att kvällen verkade vara slut lite tidigare än vi tänkt och med semestersnacket i färskt minne undrade man var vi skulle ta vägen. Att detta var början till slutet visste man inte just då, men när Filip kläcker ur sig något i stil med "Vafan grabbar, vi tar en taxi till Arlanda och drar nånstans varmt" så lät det faktiskt helt ok. Sagt och gjort, så blev det! Ett snabbt stopp hos Filip, där han hämtade sitt pass, ett par shorts och badtofflor. Dagen till ära hade han besök av sina föräldrar, som självklart vaknade, "Jag ska ner och bada". Nästa stopp hos Kungen, han var lite fegare och plockade snabbt ihop en väska med lite kläder, att hälften var smutstvätt spelade inte så stor roll. Hos mig stannade vi inte alls kan tilläggas, mot Arlanda!

Alicante it is!
Efter en snabb sifo-undersökning bland folket i Terminal 5 fick vi veta att Alicante skulle vara riktigt skoj, so be it! 3 enkelplåtar till Alicante tack! Självklart utan någonstans att bo. Incheckningen och passkontrollen gick relativt smärtfritt, lite trubbel med en för tung väska bara men det löste Kungen och Filip med sin välkända charm. Filip tog helt enkelt och tömde ut halva innehållet och la i hans "osynliga väska", eller direkt på bandet snarare. Den morgontrötta tjejen på andra sidan disken bara skakade på huvudet och sa att "det är ok med ett par kilos övervikt, för den här gången". Den halvtimmes väntan innan baren öppnade kändes mer som en vecka, men till slut kunde första groggen på ett par timmar inhandlas inför storögda barnfamiljer. Har dom aldrig vart på semester eller vad var det frågan om?

När det är dags att boarda kommer kaptenen ut i egen hög person ut och undrade "klarar ni verkligen resan ner grabbar?" "Dom har ringt och varnat oss från incheckningen." TRAMS! Vi klarar ju allt, särskilt just då. Klockan var vid det här laget runt 6 har jag för mig. Flygresan blev nog aningen lugnare än vad flygvärdinnor och andra hade befarat, då undertecknad och Filip somnade tämligen omgående. Kungen tillbringade större delen av trippen böjd över den vita porslinsguden, som i och för sig varken var vit eller av porslin, men ni hajar nog... Eftersom Kungen är en stundtals mycket nervös person tyckte han det vore bäst att plocka med sig flytvästen han hade undre stolen, man vet ju aldrig när den kan komma till användning.

 

Framme vid Alicantes flygplats var vi cirka 4 timmar senare, läge att styra upp boende? Knappast! Taxi in till stan, första bästa uteservering vid hamnen fick duga, klockan hade ju blivit hur mycket som helst. Nu tyckte Kungen att det var läge att ringa jobbet och meddela att han nog inte skulle dyka upp, detta var ungefär 2 timmar efter han skulle vart där. Även Kungens flickvän fick ett samtal, då det var tänkt att hon skulle hälsa på över helgen. ?Jag vill aldrig se dig igen? blev svaret, ingen humor där inte.

 

Efter ett par timmars härjande blir vi i princip utslängda, trodde inte sånt hände där nere, men någon gång ska ju vara den första. Solen gassade som aldrig förr, säkert 35 grader i skuggan. Så det var inte så konstigt att man blev lite seg efter ett tag, att greja ett boende kändes alltmer som en nödvändighet. 50 meter in på närmsta tvärgata såg vi en skylt, "rooms" stod det på den, perfekt! Även om området såg minst sagt ruffigt ut så orkade vi inte leta runt hela stan efter något bättre. Gubben som drev stället var en trevlig spanjor som gick under namnet "Señor", förmodligen hade han ett riktigt namn också men det uppfattade vi aldrig, vår spanska är kanske inte vad den borde vara. För att jämna ut oddsen kunde inte han, eller någon annan i hela stan engelska skulle vi snart bli varse om. (Efter några vändor på Mallis kan man dock de viktigaste spanska fraserna, t.ex. "Cerveza" och "Mañana".) 50 Euro per rum och natt (utan TV och med gemensam toa/dusch) på ett slitet vandrarhem i en skabbig stadsdel kändes som ett hån, men just då var det skönt att bara ha någonstans att sova.

Trevliga grannar.
Lite sömn gjorde susen, nu var det full fart ner till gågatan vid stranden och lämplig uteservering. Bira för 15 spänn, solnedgång vid en strand i södra Spanien... Man har mått sämre. Spanien i slutet av juli är som bekant en aning varmare än Sverige, för att få lite svalka hoppade Filip och Kungen helt sonika ut i havet. Några timmar/öl senare var det läge för att byta om inför kvällen/natten och göra stan osäker. Vid det här laget hade vandrarhemmets grannar fått igång verksamheten. Ett par glädjeflickor med ett, snällt sagt, mindre fördelaktigt yttre hängde utanför dörrarna. (Som tidigare varit igenbommade med galler) Lovely! Utgången som följde blev minst sagt blöt, nog om den. Dagen efter vaknar vi framåt eftermiddagen och mådde som man förtjänade, men skam den som ger sig!

 

Ytterligare en dag och natt avverkades i vad som måste vara spanjorernas alldeles egna semesterort, för vi lyckades att hitta hela NOLL personer som kunde engelska. Förutom en vacker dam en av kvällarna, men vid den tidpunkten var problemet att våran skolengelska inte riktigt var på topp. Söndag förmiddag var vi redo för större mål, mot Barcelona! Tyvärr hade ungefär 50% av alla semestrande spanjorer samma tanke, första tåget med platser kvar gick ett drygt dygn senare (lite drygt 100 Euro för 50 mil i tåg är helt ok). Så det fick bli en vända till på superklassiga vandrarhemmet och ännu en natt som inte direkt gick i IOGT-NTO:s anda. Självklart med den obligatoriska försovningen som följd, med knapp marginal hann vi med tåget.

Barcelona.
Det tog ungefär en timme för den icke engelsktalande konduktören att förklara att våra platser som enligt biljetterna var i vagn 9 egentligen var i vagn 0, på rakt motsatt sida av tåget, borde man såklart ha fattat på en gång! Som tur var fanns det en väl tilltagen barvagn i mitten av tåget, det blev mycket springande efter 15-kronorsbira under 5-timmarsresan. Vagn 0 visade sig dessutom vara "First Class", vilket motsvarade inredningen i vagnarna på tvärbanan fast med något mjukare säten. I Barcelona var det dags att ordna boende för natten, som tur var fanns det ett helt ok hotell byggt ovanpå stationen. Dessutom med en svensk tjej i receptionen, för första gången på flera dagar kunde man göra sig förstådd. Minibaren tömdes omgående och påfyllning beställdes upp, när den var slut skulle vi prova på Barcelonas berömda nattliv.

 

Taxichaffisen som tog oss in till stan var mycket trevlig, han lärde oss bland annat vad "Figo är en hora" heter på både spanska och katalanska, ett måste för att göra sig populär i Barcelona påstod han. Stan var överfull av utländska storväxta snubbar, vi hade lyckats tajma in "World Police & Fire Games", såklart. Ett par-tre ställen hann avverkas innan orken tröt och vi återvände till hotellet för en natts välförtjänt sömn. Det blev (inte helt oväntat) inte så mycket sömn nu heller, roomservice har som bekant öppet dygnet runt.

 

Runt 7 på tisdagsmorgonen var vi uppe och redo att ge oss av till flygplatsen för att ta ett flyg hem. På vägen passerades Nou Camp, men vakterna där var måttligt intresserade av att släppa in 3 fulla svenskar under ETA:s värsta bombraid på flera år (3 bomber på 4 dagar). I bästa turiststil tog vi såklart ett par kort på den enorma byggnaden innan vi fortsatte mot flygplasten. Kungen hängde ut genom ett fönster och förklarade för halva stan att Figo minsann var en hora, om dom mot förmodan missat det kvällen innan.

Åka hem? Först till Belgrad!
Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att det skulle vara fullt på flygen till Stockholm, fega turister! Alternativet fick bli Belgrad för att hooka upp med likasinnade och försöka få plats på något av planen hem. En något överraskad Pike lovade att kolla vad han kunde göra, någon timme senare ringde han tillbaka och sa att allt var ordnat, inklusive matchplåtar, dessutom till en klart överkomlig summa. STORT tack till Pike för det!

 

Ett flyg från Barcelona till Zürich skulle gå 6 timmar senare, nu var det läge att ta igen förlorad sömn. 3 slitna hjältar turades om att sova på golvet eller i obekväma bänkar, mindre skönt. Väl i Zürich bytte vi från Swiss Air till något mindre glamorösa Jugoslavia Air vidare till Serbien. Ni som undrat vad alla större bolag gör med planen som blivit för gamla och slitna, kan sluta undra nu. Att folk dessutom inte verkade fatta att man inte bör använda sin mobil vid landning gjorde bara saken än mer spännande.

 

Det första man möter på flygplatsen är en vakt som bär k-pist, nu började man ana vilken nivå det skulle ligga på. Taxichaffisen märkte nog att vi inte brukar vistas i Belgrad alltför ofta, då resan på 20 minuter gick på 400 spänn. Inte läge att börja bråka tyckte vi och betalade snällt. Ungefär 10 gånger mer än de flesta andra visade det sig senare. På hotellet hade redan första laddningen Djurgårdare (Spelarflyget) installerat sig i rummen och börjat bekanta sig med minibar/roomservice, trevligt tyckte vi och fortsatte på inslagen väg. När majoriteten skulle ge sig ut och prova på Belgrads nattliv hade verkligheten hunnit ikapp oss. En trio löjligt slitna globetrotters och ungefär 15 andra tillbringade kvällen i hotellets "pianobar" till stängning för att därefter återvända till rummet för lite mera roomservice-sprit.

Matchen
Dagen efter, eller D-Day snarare, var det nu dags för att få se DIF ta första steget mot "fuckin Champions League". Att själva matchen skulle bli en upplevelse i sig var nog dom flesta införstådda med. 6 timmar innan match blir vi skjutsade till något som påminde om en vägkrog en bit utanför city, där väntade dom som kommit med "dagsflyget" och en polisstyrka som skulle kunna föra krig mot ett helt land. 4 timmars ölande och spritande till vad som förmodligen var rena ockerpriser, men ändå var helt ok för oss. T.ex. kostade ett helrör inhemsk sprit (fotogen?) runt 50 Euro.

 

4 bussar rullade mot arenan med knappt 2 timmar kvar till match, allt som oftast kantades vägen av den trevliga lokalbefolkningen som "hälsade" oss välkomna med den inte helt obekanta 3-fingershälsningen. Bussarna stannar 2-300 meter från våran ingång, innan vi får gå av kliver reseledaren från Steve Perryman upp i bussens mittgång och säger nåt om att vi ska "hålla ihop nu grabbar". Vad han menade blev ganska uppenbart då man såg den enorma folkmassa som så snällt hade dykt upp för att välkomna oss, gissningsvis 3000 man, detta alltså 1½ timme innan match! Dom hölls på avstånd av ett antal "poliser" i något som liknande hockeymålvaktsskydd, kanske var bäst så?

 

Själva matchen tänker jag inte skriva om här, det finns det andra som gör mycket bättre. Men Känslan när Makondele lyfter in 1-1 efter en hel halvleks Partizan-press är helt oslagbar. Helt mentalt att studsa runt inklämd på en liten tårtbit, flankerad av 30 000 mindre lyckliga serber. Dom som höll till på vår vänstra sida kallade sig "Juzni Front" och skulle tydligen vara mindre trevliga att umgås med. Det visade sig att dom brydde sig mindre om matchen om mer om att stå vända mot oss och försöka skrämma folk med diverse "dra fingret över halsen" gester, självklart fick vi dessutom se serbernas egna 3-finger hälsning under hela matchen. Vid ett tillfälle viftades det friskt med högerarmarna och skreks "Sieg Heil", charmigt värre.. Mynt, flaskor och stenar slog ner lite här och var runt omkring oss, främst efter kvitteringen. På det hela taget var det ett riktigt skönt "stålbad" när den svenska fotbollskulturen i min mening tyvärr blivit lite för PK och snäll.

Äntligen på väg hemåt.
Efter matchen fick vi vänta på läktaren i lite drygt en timme när polisen/militären/ninja turtles rensade parkeringen utanför, så bussarna kunde köra fram. När vi sedan kom till flygplatsen så var humöret på topp, även om en del verkade ha "säckat" ihop. Detta gällde dock inte de tre omutbara, som av bara farten rensade flygplatsens taxfreebutik. Att Kungen skulle med ett plan och vi andra med ett annat spelade mindre roll, det fanns ju billig sprit till förbannelse.

 

Kungen började genast hålla hov på "paket-1 planet" till Mäts o alla andras förtret, det verkade nämligen som alla på detta plan ville vila sig i form. Kungen är dock av ett annat släkte, så fort de söta damerna kom rullandes med drinkvagnarna så drog han upp pengahölstret och beställde för fulla muggar. När en av de norska flygvärdinnorna frågar om någon "Vill ha godis" så missuppfattar han allting, utan tror istället att hon säger "Jag heter Doris", so be it. Genast så blev kungen utbytt mot Harry. Harry skulle hela tiden snacka gamla minnen med Doris, som t.ex. "Vilken jävla smäll."

 

När vi sedan ska landa och är några hundra meter från marken tokstiger planet helt plötsligt rakt upp. Men kaptenen gav oss det lugnande beskedet "jag råkade visst missa landningsbanan, vi gör ett nytt försök om en stund", så ingen var det minsta orolig, nejdå. Väl på Arlanda så bestämmer sig Kungen för att åka flygbussen medan jag och Filip väntade in en taxi. Kungen var inte heller nu i sådant tillstånd att han kunde köra, så en busschaffis (Nej inte Hasse, så några "Jag vill vara din Margareta" blev det inte) fick hoppa in. Istället tyckte Kungen att det nu behövdes en ny "Safety on board" genomgång på bussen. Med en bira i ena handen och flytvästen på sig så gör han så att alla på bussen verkligen känner sig säkra. Att han sedan "glömde" bort att det var rökförbud på bussen gjorde inget, för han hade förmodligen fått sparken ändå, då man inte ska blåsa upp flytvästen förrän man är utanför bussen.

En helt sinnessjuk vecka fick ett passande slut.

 

Johan med nyfunnen vän.

Polisen som skulle "skydda" oss var inte sen att provsmaka en grogg eller två.

Även här finns det ett par bilder att njuta av, ska rotas fram.

Hann se nästan hela matchen på TV4 i torsdags, Gefle-DIF från strömvallen.

Antagligen inte den sista gången jag ser DIF spela fotboll på just den arenan. Fick dock ett starkt behov av att dela med mig av mina minnen från den första gången jag var på just den arenan. (Förmodligen beror det på att jag börjar bli gammal och snart inte minns något längre..)

Detta är taget rakt ur minnet, 10 år (löjligt vad tiden går) efter besöket, mycket vatten under broarna typ..

Utan att lova för mycket tror jag detta var min allra första riktiga bortamatch med BS/JK, hade åkt en del på egen hand till närmare bortamatcher, typ Västerås i hockeyn och någon fotbollsfajt med farsan innan. (ESK gills inte riktigt då det var där jag bodde då..) Minns att på den här tiden var varenda jävla match som julafton, man har blivit härdad/bortskämd.

Men nu var det alltså dags - på riktigt - Gefle-DIF, sommarlovet 1997, Norrettan. Två hela SL-bussar rullade från gullmarsplan, och med fanns en helt galet taggad sjuttonåring. (Och, om vi ska vara ärliga, förmodligen ganska nervös också) Med en modigt tilltagen färdkostskasse och en viss övertro till sitt spritsinne..

Resesällskap var dåtidens vapendragare - Hellberg. Vi gjorde många roliga och sjuka prylar tillsammans på den här tiden. Hade även med en klasspolare vid namn Culan, även det en skön snubbe. Kan sätta en slant på att Ronnie var med, han var alltid med på ett hörn.

Nåväl, bussen rullar, vi korkar upp och blandar en finkelgrogg i våra Macdonkenmuggar. Den första rinner ner rätt snabbt och jag är snabbt redo att blanda en till. Hellberg och jag skulle dela på en liter(!) hemkokt, och börjar redan nu se lite vissen ut och tackar nej till påfyllning. Jag blir uppriktigt sur, sveper ännu nästa grogg ännu snabbare och börjar redan nu bli rätt slirig. Skulle tippa att vi kommit så långt som Rissnekorset vid här laget.

I mitt allmer förvirrade sinnestillstånd tycker jag nu att det är rentav BRA att Hellberg är en BANGER, för då blir det minsann mer sprit åt mig.

Resten av bussen är dock inte på partajhumör, utan snarare rätt död. Vid första pausen, strax innan Uppsala byter vi buss. Mer drag där. säkert 75% består av "grabbar", dessa grabbar håller igång bra.
Minns tydligast när hela (Jag skojar inte) bussen står upp och hoppar i takt till den charmanta ramsan "Djurgården vi spöar alla blattar, Djurgården så står vi där och skrattar!" Det var andra tider då.
Även om det för de allra flesta var ironiskt menat så skulle det ju knappast sjungas så på en JK-buss idag.

När bussen rullar in i Gävle är min flaska tom.

Nu börjar det bli lite suddigt.

På väg till McDonken hamnar gänget jag umgicks med (överlag korthåriga killar i 20-årsåldern) i en rätt hetsig dispyt med en anställd på haket bredvid, det hela slutar med att 7 pers sopar ner en ensam servitör på öppen gata, runt lunchtid en söndag. Folk tittade lite undrade vad fan som pågick.

Efter några öl på en uteservering var det dags att röra sig mot strömvallen.

Det börjar nu bli ordenligt snurrigt i en sjuttonårings skalle, och av första halvek har jag klarare minnen av vilka jag träffade på läktaren än vad som hände på planen.

I halvtid går vi (Jag och Ronkan vill jag minnas) ner under läktaren för att pissa, vi märker då att det står ett gäng hetsande junisar på en bro strax utanför avspärrningarna bakom läktaren. Vi beslutar oss för att i det stadie vi befann oss i, så var det en alldeles lysande idé att börja ösa stenar och annat bråte på dessa grabbar. En ny nivå av svineri var uppnådd.

Vi når som tur var inte ens fram till bron, utan försöker då oss på att klättra över staketet, jag misslyckas, halkar och liggande i ett buskage av brännässlor (iförd t-shirt) däckar jag.

När DIF gör 4-3 på övertid (Jon Persson?) vaknar jag till liv igen. Lätt förvirrad.

En snubbe som kommer ner för att pissa bakom läktaren efter slutsignalen, guidar mig mot bussen hem.
Väl där sussar jag sött in igen och missar när vi kör ett mackstopp samtidigt som spelarbussen, sjukt bittert på den tiden.




Vet inte riktigt vad jag ville uppnå med att skriva ner detta, menmen there it is.
Tror även det kan finnas ett par pinsamma bilder att slänga in..

Var ute hos brorsan igår i Vendelsö, verkade vara ett jävligt bra område för knoddar, mycket grönt och humana priser.

Blir nog granne med brorsan nästa vår.

Det var en liten familjegathering/inflyttningsfest/födelsedagskalas i ett, det hela toppades med ett par timmars Boulespel (jag var riktigt bra och vann för det mesta). Skickar med en stilstudie. Det märks dock i högeraxeln att det inte var igår man kastade ett klot sist, men nu var det riktigt kul. Ska investera i ett set till lön.

Utmaningar tas emot under kommentarer. : )

Har de senaste dagarna sett tre bra filmer, Pursuit of Happyness, som måste vara det bästa Will Smith någonsin gjort. Det säger tyvärr inte så mycket. Men den här var helt ok. The Dead Girl och nu senast Stranger than Fiction med Will Ferrell.

Alla tre var som sagt bra, men jag fastnade framförallt för Stranger than Fiction. Lagom skruvad film. Lite väl tillrättalagt slut, men Will Ferrell är som alltid hur jävla bra som helst. Den mannens minspel är oslagbart.

Av någon anledning tredubblades antalet besökare här förra veckan, för att nu återgå till normala antal igen.

Vilka var ni?

Igår somnade vi på soffan strax efter 20. Vaknade 22, borstade tänderna och somnade före 23, sov till typ 10.

Med ett kort undantag när telefonen ringde 05.58, tack Jimmö.

Limpar in tidigt med 33, tre(!) pers höjer över varandra och jag foldar givetvis.

Floppen A33 sved. Fyrdubbling av stacken hade vart kul.
Men givetvis är det ju inget att orda om.

När jag äääntligen lyckats få jobba lite extra och dra in lite flis, då är det bara på dagar som krockar med annat inbokat.

Bajs.

Bra kväll igår.

Bjussar på en Jimmö som går bananas med tändvätskan.

Enjoy!

Tankar hem en del Clash. Ett måste när det vankas fotboll och öl.

Kompletteras givetvis av Stone Roses och Oasis, som alltid.

Men imorgon kommer det framförallt spelas Fratellis till grannarna kräks.




Har planer på två tatueringar till, även om det var ett bra tag sen den senaste är jag sugen.
En kommer i höst, och den andra när jag har råd. vilket förmodligen inte är förrän nästa år.
Vilket betyder att jag har gott om tid på mig att putsa på skissen.

Ska börja nu.

Igår sparkades det hejvilt där inne. Jag kände en tre-fyra rejäla knuffar. Hur häftigt som helst.

Säkert en fotbollsspelare. Högerfotad.

Skickar med en idolbild, Magen vecka 23+5!

(Åsa fick också vara med på ett hörn, visst är hon fin!)

Nu har jag haft telefonbrottning med kronofogden angående deras nätta rån av min lön senast. (AS!)

Lyckades pruta ner beloppet till drygt 5000/månad det kommande halvåret.


Skönt, för det lär ju inte behövas pengar i typ.. september?



Nu behöver jag ett kvälls/helgjobb pronto. (Känner att jag inte kan falla tillbaka på mitt pokerspelande riktigt än..)

Vad som helst.

Nu är jag helt såld på dessa skottar.

Som en blandning av Beatles och Punk, typ.

Och väldigt, väldigt bra.



Kooks var mest den där låten jag hört innan.

Fick tips av en måttligt gladintoxikerad Jimmö, på väg hem från Gävle i måndags kväll, att ett band som kallar sig The Kooks ska vara bra.

Drog hem hela skivan och ska provlyssna imorgon.
Hört en låt, och det verkar bra. Softpop. Pappa gillar.


Har även dragit hem SAMTLIGA Simpsonsavsnitt nu, lite att pyssla med när det regnar med andra ord.

Lördagen vekar bli riktigt jävla bra:
Bira (Jimmö fixar),
Grill (redan köpt en FET stek),
Fotboll (BP smiskar aik)

och

Schlagerfinal för flickorna (Åsa och Bubba)


Har faktiskt lyckats klura fram lite vettigt bloggmaterial, men det kommer imorrn, nu är klockan läggdags.
Och imorgon ska jag lämna blod(!)


Vuxenpoängens moder?

Som vanligt är jag sent ute, men Fratellis skiva från ifjol - Costello Music, är riktigt, riktigt bra.

Den kommer gå varm i sommar.

På lördag ska det grillas och ölas och tittas på fyran när aik får smisk av BP.

Bra idé Jimmö!

Med väder som detta kan det bli många timmar med föreningens grill och utemöbler, som jag inte bidragit ett skvatt till.

Åsa tar sin mammaroll på fullaste allvar.

Nu är hon i köket och bakar choklad-och-cheesecake-muffins.

Man bara måste älska henne.

Jag läste en bok som var tänkt att förbättra mitt spel nyligen.

Och det har den iofs gjort, det vet jag.

Men det vet tyvärr inte nötterna på $5-$20 nivåerna.

Har lyckats bränna 90% av min rulle sen jag var på topp. Det är ganska dåligt.

Fåglarna har vaknat och börjat kvittra utanför fönstret, det ljusnar.

Är det inte saker som denna som gör att man genomlider varje vinter?



Klockan är snart 4 och jag är vaken. Känns som det är år 2002 igen.

Spelar poker såklart. Blir inte klok på folk.

Utfärdar härmed en varning för att hemska saker kan hända om inte detta slutar.

Nu rör det sig rejält inne i Åsas mage. Jag har till och med fått känna en spark!

Overklig känsla, att NÅGON sprattlar omkring där inne.
Och om sisådär 17 veckor kommer NÅGON ut och helt plötsligt är vi 3 som bor här.
Eller var det nu blir..

Semesterveckorna börjar falla på plats, kommer bli hur bra som helst.

Två veckors total lugn och tystnad i djupaste norrland.
Oslagbart.

Jag och J har en lång och vacker tradition att se Liverpool vinna Chmapions Leaguefinaler mot Milan på Foxen.


Traditioner är inte till för att brytas.

Jag måste erkänna en sak.

Eller två.

I morse när jag vaknade var jag så jävla trött att jag tog en extra sjukdag (valborg gills inte riktigt) och sov drygt 3 timmar till. Det var skönt.


Den andra saken:
Igår rensade jag ur frysen och slängde ungefär 5 kilo gammal fisk som vi drog upp i somras.

Den ligger nu i en sopsäck i det lilla soprummet på framsidan av huset.

Soprummet har en svart dörr. Solen ligger på den svarta dörren hela dagarna.

Nu luktar det fisk i hela trapphuset.

Snart luktar det gammal fisk.


Hoppas dom tömmer soprummet snart.

Tack.



Firar med ett par nattliga pokerbord.



Kör mycket HU nu, med skaplig framgång faktiskt.

Känns som ett något mer slumpbaserat spel, men det är ju precis vad det inte är.
Som jag läste någonstans, att det går inte ut att på att vinna pengar med dina bra kort - det går ut på att inte förlora med dina dåliga.