Oz.

Får passa på när tjejorna sover, beta av lite godbitar ur download-mappen.

Dagens visning: Trollkarlen från Oz.

Kan vara världens skönaste barnfilm, inspelad redan 1939.



Eva Cassidy.

Det var faktiskt Åsa som öppnade mina ögon för denna pärla.

Stillsamt, melodiöst, bräckligt.

Kan mycket väl peta ner Nina Simone från tronen som stående söndagsfrukostsoundtrack.




Drog hem elva album igår, nu ska det jagas guldkorn.

Bonus.

Om pseudotyskarna sydväst om oss anstränger sig lite för att förstå det skrivna ordet, och faktiskt lyckas slå ihop två beställningar - från samma företag, till samma adress, kanske, kanske, kan Saga få hänga med farsan och vara så här galet salt i höst:




Men man ska väl inte hoppas på för mycket..

Nattlig porrsurfning.

Trots att det verkar som "allt" faller på plats i mitt liv för tillfället, så sent som igår blev det klart att vi slipper dubbla hyror i oktober.

Wohoo!

Liksom.

Har jag känt en tomhet den senaste tiden, en svårgreppbar, diffus, tomhet.

Något har saknats.

Något fattas mig.


Då slog det mig.

Det är tamejfan ÅR sedan min senaste Hummelbeställning drogs hem.


Nattens internetporr:












You complete me!

En höstkväll, tvåtusenfyra.

Katastrofsäsongen ute i Mordor, tvåtusenfyra, rundades av på absolut bästa tänkbara sätt.

En kväll, som hade det mesta, och som senare övergick till både natt och morgon innan det ens var på tal om att dra sig tillbaka.

Bästa gänget, oslagbara.


Väljer att inte publicera mycket mer än så, jag kommer ändå aldrig att kunna göra rättvisa åt de minnen som lever kvar än idag.


Låten nedan kommer jag alltid förknippa med denna samling, detta gäng, denna magiska afton.

För övrigt, även den, given på blandskivorna.

Dans på bord och stolar, bara glada miner trots alla tidigare motgångar, som en stor, svettig, galen familj.








"Han är lugn, han har ju röda skor."

Nattlig musikstund.

När jag gör blandskivor, handlar det numera oftast om i vilken ordning de redan fastställda låtarna ska hamna.

Det är sällan, för att inte säga aldrig, något nytt letar sig in.

Ett flertal av de givna har redan avhandlats tidigare, här kommer en till:

The Jam - Saturdays Kids.



Precis så jävla bra, varje gång.

Curling.

Den sextonde februari, tvåtusentio smäller det.

Curlingen i Vinter-OS börjar.

Uppesittarekvällar med Jimsan är inbokade.


Soffplatsbiljetter kommer att säljas på Ticnet, håll ögonen öppna.

Andreas.

I morse tyckte Saga att: leka med morsans mobiltelefon, det är skiten det.

Morsans telefon var tidigare mosters telefon.

Mosters gamla nummer ligger fortfarande sparade i telefonboken.

Högst upp på listan finner vi "Andreas".

Några snabba knapptryckningar, och tuggningar, senare är högtalarfunktionen påkopplad.

Det ringer hos Andreas.

Klockan är 06.53.

Det är lördag.

Andreas hinner precis svara innan samtalet avbryts.

Förlåt, Andreas.

Changes.

Måndag 18/8 11.16
Solnavistelsen bekräftas till exakt fem månader, första oktober går flyttlasset, det sista på många, många år, mot Söderberga.

Måndag 18/8 cirka 17.00
Efter jobbet tar jag en högst rekreationell cykeltur, av en händelse hamnar jag utanför apoteket, väl där är det som att en högre makt styr mig mot "intim"-hyllan.

Måndag 18/8 cirka 18.00
Jag är mitt uppe i middagslagandet, dagen till ära - hemlagad pizza. Deg knådas bäst utan ringar. Ringen ligger i fickan.

Måndag 18/8 cirka 18.15
Åsa blir så galet kissnödig att hon bestämmer sig för att kissa på en liten sticka - som i sin tur uppvisar ett suddigt, rosa streck.

Måndag 18/8 cirka 18.45
Jag är, lätt skärrad, blek och något svettig, åter på apoteket, samma hylla, samma produkt, annat märke, samma kassörska - dock med ringen kvar i fickan.
Hade nog kunnat gett henne lite att klura på, om hon varit lite observant.

Tisdag 19/9 cirka 06.00
Ny kissning - för-att-vara-sådär-idiot-säker, nu uppenbara sig ett blått X.
Sorted.

Dags att damma av namnlistan från sist.

En dag.

Måndagen den artonde augusti, tvåtusenåtta.

Wow!

OS.

Saga är fullt införstådd med vad hennes första OS innebär.

Hon ordnar väckningen till 5.30, så vi hinner kolla på herrarnas badmintondubbel efter frukosten.

Öppet brev: Till Gud.

För att tydliggöra: med "Gud" åsyftas snubben där uppe, han som får antas ha lite att säga till om - inte Stefan Bergtoft, som man kan missledas att tro med en sådan rubrik.



Svårt att veta hur man ska förhålla sig i sådant här brev, men det är väl som att skriva till jultomten när man var liten - man vet att gubbfan aldrig kommer svara, eller ens läsa ditt brev - men man har i alla fall försökt.

Nåväl..






TJA!

Jag har, så länge jag kan minnas, aldrig tvivlat på att du är en myt.

Ett skrämselverktyg att hålla de mindre vetande massorna i schack.

En enkel utväg att lasta över sina egna tillkortakommanden på, för svaga människor som inte kan eller vill ta eget ansvar.

Dessutom faller du på eget grepp i den eviga, retoriska, frågan - om Gud är god, varför tillåter han då så mycket ondska i världen?



Vi kan nöja oss med att konstatera att OM du nu finns, så är du knappast på min sida.

Eller, än mindre, jag på din.



Men!

Då går du och gör såhär.

Du planterar ett uns av tvivel.

Inte mycket, men väl tillräckligt.

Jag tvivlar på min fasta övertygelse.

Efter gårdagen.



Är det ett tecken, en enkel fingervisning av din fullkomliga, gränsöverstigande, allomfattande makt?

Var det hela ett litet mirakel, för litet för att egentligen uppmärksammas i den vardagliga lunken - men för stort för att kunna tillåtas passera ouppmärksammat?



Ok.

Jag ska ge dig det.

Du har fått mig att tvivla.

Men att använda Daniel Sjölund som någon sorts Messias, är det inte lite väl?



Ska dock villigt erkänna att det var en snygg manöver att, samtidigt, låta Stefan Ishizaki agera ljusets budbärare, denna glädjens och hoppets söndag, den tioende augusti. Anno Domini - tvåtusenåtta.



P.S.
Om du verkligen vill ha över mig på din sida, antecka den tjugofjärde september i kalendern.

Efter det kan vi snacka.
D.S.

/Stefan

Så ska det låta!

Åsa jobbar.

Lugna favoriter är avstängt.



Det här ska göras från grunden.


Pappa-dotter musikskola, del ett.

Beastie Boys - So What'cha Want



Spetsa öronen för världens, genom tiderna, fetaste gitarrslinga - Noll minuter : Femtiotre sekunder in.

Ribba.




Planen är att vi ska hinna med Ice Cube/NWA innan middagen, för att sedan skippa Max Potta och kolla Boyz 'N' The Hood till nattvällingen.

Imorrn ska vi reppa i parken, i matchande flanellskjortor.

Beware.

Last days of summer..

Hittade en pärla i mobilen.

På väg hem från centrum, tidigare i somras, stannade vi i skytteholmsparken för en lunch och kaffe.



Han där uppe var bevisligen på bra humör, då han bjöd på detta:

En dam, modell valross, iförd en lite väl vågad bikini, bättrar på fysiken med en rockring - ett varv i taget.

Det är filmat på visst avstånd, med tanke på min egen säkerhet, och er nattsömn.


Ångest i siffror.

2008-07-06 Ö-trassavgift -100,00
2008-08-02 Systembolaget -70,50
2008-08-02 Tallink M S -51,00
2008-08-01 Tallink M S -116,00
2008-08-01 Tallink M S -144,00
2008-08-01 Tallink M S -144,00
2008-08-01 Tallinn -701,60
2008-08-01 Tallinn -682,48
2008-07-30 Tallink M S -212,00
2008-07-30 Exchange Solna -498,00
2008-07-30 Exchange Solna -750,00

Vuxna män beter sig moget i grupp.

Det blir väl sällan lyckat när vuxna män (herregud, vi är tamejfan snart trettio fyllda hela bunten), i grupp, ska bege sig utomlands, för att främst konsumera inhemsk, billig, alkohol.

Svenskar i magaluf, Röda Armén i Polen '39, DIF på bortamatch - både supportrar och sportchefer - listan kan göras lång.

Sammanfattningsvis kan man summera 2½ dygn hemifrån såhär:
Vi drack en del, hyfsat billig, hyfsat god, estnisk öl.
Vi sov rätt mycket, vissa av oss på rätt ovanliga, men kanske inte oväntade platser.
Vi bodde bra och med svenska mått mätt, väldigt billigt.
Vi köpte billig sprit.
Vi hejade lite på DIF.
Vi sjöng karaoke på estniska.
Vi åkte hem.
Vi (eller åtminstone jag) har fortfarande inte hittat tillbaka till normal dagsform, drygt 2½ dygn efter ankomst i frihamnen.
Vi är inte tjugo år gamla längre.


Nedan följer de absolut bästa bilderna jag lyckats skaka fram ur kameran. Det hade gissningsvis varit fler om jag haft tillgång till en batteriladdare.

Samt ett talande filmklipp längst ner, vuxna män i grupp, med stadiga händer, sjunger omogna sånger bland lokalbefolkningen.


Förväntansfulla, unga, väldoftande män, gör sig redo för kvällens styrdans.



J förfriskar den estniska luften.



Vi bodde rätt nära hamnen, praktiskt om man mår lite smådåligt, sådär dagen efter. Vi mådde dåligt dagen efter. Dessutom vägde packningen dryga tio kilo mer än ankomstdagen. Tuff skit.



Prov på simultanförmåga, ringa dyra mobilsamtal och röka billiga cigaretter, här är det få som slår J på fingrarna.



Bättrar på fontanellbrännan.



Trött stol.



Läktarsvep på arenan, som var döpt efter ett öl som inte såldes på arenan.



K blev så här ledsen när han missade sitt tetrisrekord.. eller nåt..



Makalös kameraföring!

RSS 2.0